Dagens Nyheter – 18 februari 1870, sida 2

att ge den underliga, fantastiska scenen ökadt lif och förhöjd stämning. -Äfven dö: bortlade emellertid snart kortleken och sökte hvila. Kort derefter befänno vi oss allesamman i ett halft vaket, halft drömmande tillstånd. Endöst med långa mellanstunder vexlades ett ord eler gjordes en kört anmärkning. Vid midsommartiden varar natten på fjället endast några tinumär; klockan mellan två och tre höjor solen sig öfver horisonten. Det var ungefär vid denna tid som vi plötsligt genom nattens djupa tystnad hörde ett ihåligt, brummande ljud, hvilket tycktes komma från granskogen nerc på fjällsluttningen. Såväl min reskamtåt som vägvisarne reste sig upp att lyssna. Om ett ögonblick hördespå nytt samma ljud. : — Det är björnen, yttrade dön ene vägvisaren. Min:reskamråt sprang upp. — Då är det ingen tid ätt förlora, sade han till mig. Ljudet hördes från detta håll; jag skyndar ditåt, kafiske skall 4et lyckas migsbtt finna spåret. i Om några minuter vår allt i ordming för uppbrott. Min reskamrats Vägvisare fick den bössa, som jag lånat nöre i daälen —Vi tögo hastigt ett hjertligt afsked af hvarändra. — Nireser öfver Välders och Vöss, och jag skall. nog ställa så till, att vi åtör mötas, utropade hän, och sfärt såg jag hönom i raskt traf rida bort öfver högslätten,