Dagens Nyheter – 18 februari 1870, sida 2

Mongonsolen hade nu höjt sig öfver de fjerran belägna snöfjällen. I dess strålande sken reste de sig liksom med gyllene tinnar och spiror och bildade en krans omkring hela det vidsträckta landskap, öfver hvilket jag hade utsigt. Till höger låg dalen med skogar och fält, elfyen gungade sina silfverklara böljor mellan småskogen och snåren, under det den granklädda fjällsluttningen åter höjde Big på den motsatta sidan; till venster utbredde sig den vidsträckta högslätten, der endast här och der en grön gräsfläck och en säterhydda tittade fram från det stora ljungfältet. Allt var ännu stilla och tyst. Ingen pinglande koskälla, ingen rök från stugorna vittnade om, att säterfolket begynnt dagens arbete. Men vi hade dock ännu ett långt stycke väg till sätern. Vi redo derför långsamt framåt, och efter en timmas ridt voro vi vid målet. Folket hade nyss uppstigit, vi blefvo mycket väl mottagna, fingo förfriskningar och hvyilade en stund, hvarefter vi fortsatte färden till Drammen.