—-— OM -—-— för dem något nytt — jag tror att de tyckte om mig, och i alla händelser fick jag på ings vilkor lemna dem straxt igen. Jag fann mig särdeles bra i detta vänliga och älskvärda hem och det behöfdes icke mycken öfvertalning för att få mig att stanna. I huset fänns en fosterdotter, en ung flick: mellan femton och sexton år, men ovanligt tidigt utvecklad för sin ålder. Det var en äkta norsk qvinnonatur, stilla blyg och tillbakadragen, men djup och fin och älsklig, säkert utrustad med rika gåfvor, mer i främsta rummet med en oskuld och renhet, som man endast kan finna häruppe, der de höga fjällen utestänga den stora verldens ondska. Det hvilade öfver henne ett skimmer af den finaste qvinlighet, ett doft af poetisk stämning, som grep mig genast vid vårt första möte. Jag hade i de stora städerna rundt omkring sett mången ung flicka, hvars skönhet var långt regelbundnare och mera lysande, men jag hade aldrig sett någon, till hvilken jag känt mig så dragen, söm till denna. Då hon talade om sina fjäll, talade om de stora händelser i farntiden, hvilka anknöto sig till dem, och om de gamla sagorna djupt inifrån bergen, då lyssnade jag till hennes barnsliga tal med långt mera intresse, än om jag hade fört den snillrikaste konversation med en af de mest feterade verldsdamer; då hon i sin hvita klädning stod vid det inbjudande qvällsbordet och iskänkte the, då glömde jag de strålande