Dagens Nyheter – 16 februari 1870, sida 2

Byxorna räckte ej längre än på halfva smalbenet och tilläto oss att beundra ett par i alla regnbågens färger lysande strumpor; ofvanpå den röda ylleskjortan bar han en mycket kort kavaj, som vat alldeles för trång öfver axlarne och hvars ärmar voro alldeles för korta; kring lifvet hängde iett bredt läderbälte en täljknif, kikare, toalettaskar och en mängd andra småsaker. I handen höll han ett uppslaget danskt-engelskt lexikon. — Where is the station? brummade han, till hälften för sig sjelf, på samma gång han började att bläddra i lexikonet. — Where .. . hvår . .. är... denstation? — Jau, dä ä här, de, svarade gästgifvaren. Men engelsmannen förstod honom icke. — Hvår är den ståtion? upprepade han änniä långsammare och med ytterligare ansträngning att göra sig förstådd. — Jau, Kär, jau. Men engelsmannen stod ändock lika okunnig. — There, there, there? Utbrast han smått förargad och pekade på hvar och en af de närliggande gårdarne., Sedan jag en stund haft ganska roligt åt hans förlägna figur och hans försök att göra sig begriplig, förbarmade jag mig öfver honom, tpplysände att han för ögonblicket befann sig på sjelfva gästgifvuregården. — Horseby vär hans enda svar, hvarpå han