Dagens Nyheter – 15 februari 1870, sida 1

Dagligt Allehanda har i sitt måndagsnummer för den 7 dennes en artikel i afseende på frågan om tillsättandet af ett särskildt utskott för behandling af frågor rörande försvarsväsendet, som röjer en mer än tillåtlig, såvida icke afsigtlig, okunnighet om förbållandena. Den ärade tidningen yttrar derom, bland annat, följande: Vi hafva redan under de tre riksdagar, som tilländalupit, haft särskilda utskott för försvarsväsendet vid de två, och resultatet af dem har varit så godt som intet. Hvartill tjenar det vil i sådant fall att nu åter beträda samma väg? Det har tillräckligt tydligt visat sig, att meningarna ännu äro hvarandra så fullkomligt motsatta i denna vigtiga fråga, att det säkert är alldeles omöjligt att komma till något bestämdt beslut, innan man lyckats uppnå någon klarare åsigt i ämnet. Så länge dettaicke skett, så länge man ännu icke vet hvad man vill, förefaller det oss, att hr krigsministern beträdt den rätta vigen, då han söker att så småningom utveckla och fullständiga hvad vi redan ega, på det att vi icke, i händelse af krig, måtte stå alldeles rådlösa. Härtill fordras dock icke något särskildt utskott, utan blifver detta, såsom ock 8ynes af statsverkspropositionen, en vanlig statsregleringsfråga. Visserligen är det helt naturligt, att en nyvald riksdagsman, särdeles med sådan rikedom på idter som hr Mankell, känner sig mogen att när som helst omorganisera hela vårt försvar. Hr M. har ingifvit motioner om hela vårt försvarsviäsendes omorganigering, om en fullständig förändring af vårt befästningssystem, och jemte honom hafva några andra: slagit sig på det svåra företaget att ordna vårt försvar. Härvid är till en början att anmärka, att hr Mankell icke ingifvit någon motion om hela vårt försvarsväsendes omorganisering. Han har blott föreslagit: att riksdagen måtte anhålla det k. m:t om möjligt till nästa riksdag täcktes framlägga en utredning, dels huruvida indelningsverket skulle kunna aflösas utan ytterligare betungande af jordbruket, dels huruvida i sådant fall en annan stam för armån och flottan skulle kunna upprättas o. s. v., utan ökade kostnader för försvarsverket i sin helhet. Detta sitt förslag grundade hr M. på den skrifvelse, som 1867 års riksdag aflät, och i hvilken begärdes att k. m:t täcktes låta utreda, om och på hvad vilkor det nu på roteoch rusthållare hvilande besväret må kunna lindras, eller ock aflösas samt jemväl på öfriga samhällsklasserna fördelas. Det är denna sistnämnda utredning, som regeringen ännu är skyldig representationen. Ty vid 1869 års riksdag öfverlemnades blott en utredning och ett förslag till lindring, hvilket dock befanns praktiskt outförbart. Äfven 1869 års försvarsutskott tillstyrkte en utredning om aflösningen, men gick dervid längre än måhända behöfligt var, då det tillika begärde ett förslag till omorganisation af landförsvaret, byggd på grundsatserna af allmän värnepligt o. s. v. Då Allehauda sålunda säger, att meningarne ännu äro hvarandra fullkomligt motsatta och att det är omöjligt att komma till något bestämdt beslut, innan man lyckats uppnå någon klarare insigt i ämnet — så är detta sednare just grundsyftet af motionen, hvilket lätteligen inses, om man besvärar sig med dess genomläsande. Ty nämnde klarare insigt kan svårligen vinnas, förrän frågan om möjligheten af aflösning och af annan stams upprättandeblifvit --vederbörhgensbelyst;-och nn ss UEEEESYEESA ESSIN NR IR Sr