Dagens Nyheter – 14 februari 1870, sida 2

henne, då hon arbetade; ibland vågade han taga en bok och läsa för henne, ibland, då han var ännu djerfvare, vågade han tala med henne, betvingande sin blick och sin röst till en underbart rörande. och mildsharmoni. Dag från dag kom han till henne, solande sig i ljuset af hennes närvaro; lefvande endast för henne; han vågade icko. tänka på kommande dagar, på det att den osäkra lycksaligheten ej skulle försvinna och kasta honom tillbaka i mörkret af hans förra enslighet. Han lefde på detta sätt en: hel månad, lika mycket värmd af sitt nordliga solskens bleka strålar, gom en annan skulle :hafva varit af en tropisk hetta, Han kom slutligen en dag och fann hennes sätt förändradt; hon hade hittills varit mycket lugn och sansad, men denna dag var hennes kind glödande, De vexlade . endast några få ord och sutto sedan alldeles tysta, hon vid sitt arbete, han nära intill henne, oroligt vändande bladen i en bok. Slutligen nedlade hon hastigt sitt arbete och sade: — Signor, det kostar mycket på mig, men jag måste tala med er! Hennes röst darrade, hennes kinder glödde, med en enda, blick läste han uttrycket i hennes ögon. Likväl förändrade sig ej hans utseende; han sade. endast med låg röst: — Tala, signorina! — Jag har hört af min far hvarför ni kommer hit, sade hon, jag har sjelf börjat