på så sätt fås de att förtära en ofantlig mängd föda på kort tid. Efter några timmars resa framkommer man till Birmingham, hufvudstaden i mellersta England och en af de största handelsoch manufakturstäderna i hela riket. Såsom sådan är den också en demokratisk stad och betraktas såsom härden för de liberala och revolutionära rörelserna i England. Den ryktbara folktalaren och qväkaren John Bright är en af Birminghams tre representanter i underhuset. Jernvägsstationen företer en till och med i England ovanlig liflighet, ooh ingenstädes lära flera tåg passera om dagen än här, något som likväl torde kunna betviflas. Emellertid ankomma och afgå dagligen tillsammans mer än 300 tåg, och stundom lärer antalet uppgå ända till 800 i dygnet. För att belysa den präktiga ordning, som råder på de engelska banorna, vilja vi här omnämna en liten öfverraskning, som hände oss vid ankomsten till Birmingham. Då vi på bagage-utlemnings-expeditionen :efterkörde en låda, som i London aåflemmades för att medfölja såsom passageraregods, stod denna ingenstädes att finna. Det telegraferades genast till London samt en mängd andra orter utefter banan, utan att likväl några underrättelser kunde erhållas: om densamma. Slutligen, ofter tre dagars väntan, under hvilka vi fingo trösta oss med det ovissa hoppet att den förmodligen förr eller sednare skulle komma tillrätta, anlände från London, efter ytterligare telegramvexling, underättelse att lådan ärnt-ligen hade afgått med godståg och att den nu kunde afhemtas från den i andra ändan af staden belägna godsståtionen. Vi undsluppo således med blotta fruktan för förlusten samt tre dagars väntan; men det är ingen övanlighet att gods förirrar sig i England samt ätt, om det ej för alltid är förloradt, det först efter flera månader. kommer till rätta. -Det klagas ständigt häröfver, utan att någon förbättring likväl följer. Det förefaller en främling icke så litet besynnerligt att man i England, som efter berättelse skall vara fullt med skälmar, först måste lemna sina saker, utan att ens kunna få något slags qvitto derpå, samt att man sedan vid framkomsten blott behöfver skicka ett bud till stationen med uppgift hvart sakerna skola sändas för ätt genast få dem hemförde. Samma afton vi anlände till Birmingham gafs i stadens förnämsta konsertsalong Town Hal: Grand Nilsson festival, uti hvilken, som namnet tillkännagifver, Kristina Nilsson var lockbete och hufvudperson. Vi behöfva väl ej tillägga att vi skyndade att åter höra, se, beundra ech tjusas af den nordiska näktergalen. Town Hall är en 1832 uppförd byggnad, afsedd för konserter och expositioner m. m. Den är byggd som ett romerskt tempel, och på en rustik stenfot hvilar sjelfva salongen, omgifven af en kolonnad af romerska pelare, hvilka uppbära arkitraven och taket. Njelfva salen, som är ett mycket godt musikrum, är enkelt, men smakfullt ornerad samt omkring 145 fot lång och 65 fot bred och hög; den erbjuder sittplatser för inemot 4,000 personer. Uti ena ändan af salen är en stor orgel, och framför denna är I på en låg amfiteatralisk läktare plats för sångarne. Konserten, som räckte uti 312 timme, utgjordes af två afdelningar. Den första bestod i uppförandet af delar af Händels Messias. Sedan första kören var sjungen, inkom Kristina Nilsson, förande sig med en majestätisk värdighet, parad med naturligt behag. Flon blef naturligvis mottagen med ihållande applåder. Man hade under denna afdelning tillfälle lära känna sångerskan samt njuta af den behagliga rösten och beundra det konstnärliga utförandet af de svåra partierna; men det var först under andra afdelningen som man riktigt fick lära känna Kristina Nilsson, såväl sångerskan som skådespelerskan, ty hon utförde uti denna ett parti af Ophelias roll i operan Hamlet. Den andra afdelningen utgjordes för öfrigt af en blandning af olika saker, och den började med ouverturet till Storhertiginnan af GeTolstein — för orgel. Vidare bestod den af solonummer för piano af hr Wehli, en skicklig pianist, isynnerhet utmärkande: sig. genom stor: fingerfärdighet. Han spelade bland annat LHome, sweet home med blott venstra handen, Kristina Nilsson sjöng först ett par små stycken, och hennes förmåga att hänrycka publiken samt den värdighet och det sätt, hvarmed hon uppträdde, förstås bäst af följande lilla tilldragelse. Efter slutet af en liten vacker engelsk sång, ropade publiken under en säl4treö EöfollagtAn im: då anmn: men då Kristina