Bref från England. (Från Dagens Nyheters korrespondent). Utflykt till Birmingham. — Polisens användning. — Landets utseende. — Birminghams station. — Ordningen på engelska jernvägarne. — Town Hall. — Grand Nilsson festival. Att från London göra en liten utflykt åt landet och andas frisk luft samt skåda gröna ängar och natur är något som alltid är angenämt, äfven om man ej får mer tillfälle att njuta deraf än genom anblicken från ett fönster å en jernvägskupå, och det är derför med gladt mod man tidigt en morgon kryper in i en cab, för att genom de folktomma gatorna fara till någon af de ofantliga s. k. Termäini eller jernvägs-slut-stationerna i London, för att derifrån göra en liten trip uppåt Birmingham och Biack country eller, såsom det här kallas, resa ned åt landet. Vid ankomsten till stationen öppnas vagnsdörren och mottagas ens saker af en poliskonstapel. Poliskonstapeln har i London en vidsträckt användning. Förutom det vigtiga åliggandet att uppehålla ordningen på gatorna finner man honom vid alla offentliga verk, samlingar och biblioteker tjenstgörande såsom portvakt, biljettförsäljare och vaktmästare, och dessutom begagnas han af enskilda personer och bolag på mängfaldigt sätt, såsom i teaterförstugor och danslokaler, vid jernvägsstationer, vid dockorna, vid banker och kontor samt vid teatrarne för att efter spektaklets slut framskaffa de teaterbesökandes vagnar, m. m. Öfverallt der en större mängd menniskor af en eller annan orsak samlas finnes alltid polis, och med den aktning denna kår här åtnjuter är det verkligen det bästa sättet att vidmakthålla ordningen; ty den alvarlige mannen med den svarta kasken och den långa mörkblåa, med en läderrem om lifvet hopspända rocken är van vid lydnad och har rätten på sin sida, så det lönar ej mödan räsonnera, och man får derför nästan aldrig höra eller se någon opposition mot polisens åtgöranden, något som tyvärr är ganska vanligt hemma mot våra civilt klädda vaktmästare. ) I London finnas nära 7000 poliskonstaplar och kostnaden för deras underhåll uppgår till omkring 9 millioner rdr om året. Hvarje karl har för tolf tirmars tjenstgöring om dagen mellan 12 och 20 rdr i veckan. Man träder in i stationen, och sedan reseffekterna väl äro arangerade, har man ej annat att göra än vänta, ty biljettluckan öppnas först en qvart före tågets afgång. Uti väntsalarnes och förstugornas väldiga spislar brinna stora stenkolsbrasor, som likväl icke lyckas uppvärma de höga, dragiga salarne. En hop väntande resande hafva derför, så långt utrymmet medgifvit, slagit sig ned kring spislarne, tågande i anspråk såväl stolar som bord, och afbida tåligt tiden med en tidning i handen, stekande ena halfvan af kroppan framför den glödande kolhögen, medan de frysa om den andra. Slutligen öpp nas biljettluckan, och man ställer sig i kö samt får en biljett och skyndar sedan att utse en god plats i hörnet af en kupå, och allt är nu färdigt för afresan. Harman några saker hvilka lemnats för att afgå såsom passageraregods, fär man hoppas att de komma riktigt med, ty något slags bevis eller märke att så är fallet lemnas ieke, åtminstone endast undantagsvis, på de engelska banorna, utan får man låta sig nöja med en poliskonstapels eller stationskarls försäkran att det är all right. Vägen mellan London och Birmingham framgår genom ett fruktbart, något kuperadt land, och ehuru det är fullkomligt skoglöst, begränsas utsigten städse af små parker, trädgårdar och allger. Här och hvar passeras en liten stad, och öfverallt utefter vägen ligga små vackra kyrkor samt en mängd små landthus, en del byggda af rödt tegel. Dessa gifva likväl icke, :såsom våra rödmålade bondstugor, en viss lIiflighet åt landskapet, ty den kalla röda tegelfärgen och de stora släta, varnerade väggarne samt de räta skarpa vinklarne trötta ögat. På ängarne beta talrika hjordar af nötboskap och får, och på sina ställen ser man betesmarkerna öfverstödda med sönderskurna röfvor och morötter. Detta är blott ett af de sätt, eller rättare, knep, som här användas för att hastigt kunna få slägtkreaturen, isynnerhet får, riktigt feta och välmående; ty när de tröttna att beta, börja de äta af rötterna, och Brefyet är skrifvet i början af sistl. decem2 bar af brist på utrymme ej förr än nu kunnat iöföras. DON. my Äfsen mot poliskonstaplarne, ehuru, dessa numera i allmänhet utnäka sig genom humanitet. DN