Dagens Nyheter – 8 februari 1870, sida 1

Från samme författare, som förlidet år i denna tidning framställde och prötvade en anmärkning mot riksdagsfullmäktiges sätt att behandla det i England upptagna statslånet — hvilken anmärkning sedermera utgjort föremål för statsrevisionens pröfning —, ha vi mottagit början till en serie af artiklar angående riksbankene förvaltning. Vissa delar af denna ha länge varit föremål för en och annans förundran eller ogillande — det har t. ex. sprungit i ögonen såsom ett stort fel, att en bank med nära 30 millioners förmögenhet och 30 millioner riksdalers sedelutgifaingsrätt utöfver klingande valutan ej lemnat större behållning än omkring 1,800,000-rdr, eller 3 procent på nyssnämnde summor sammanräknade —; men offentligt har klandret sällan blifvit uttaladt. -— Vill man bemöta de i de nu begynnande årtiklarne förekommande anmärkningar, så stå våra spalter naturligtvis öppna, enär här afses att bringa sanningen i dagen. En Ssingulier bhankrörelse. Under loppet af några veckor hafva vi flitigt studerat riksdagens revisorers berättelse angående riksbankens förvaltning tnder revisionsåret 1868—069, troende oss sålunda återgälda den uppmärksamhet, män visar oss, att med Posttidningen gratis tillställa oss så väl denna, som andra berättelser. Tyvärr måste vi bekänna, att vi efter detta studium ej äro visare än vi voro förut; af hvad vi i berättelsen sökte fanns ej ett spår, och hvad vi deri funno var just ej att skryta med. Vi togo oss i fjol den friheten att, med anledning af berättelsen angående riksgäldskontoret, fråga, hvad ändamål dessa berättelsers gratisutdelning egentligen skall uppfylla. Så som de nu för tiden äro beskaffade, högst ofullständigt redogörande för verkens förvaltning, tjena de på sin höjd till att ådraga det allmänna dryga utgifter. Och förhållandet kan ej varaannorlunda, 8 . EEE