Dagens Nyheter – 7 februari 1870, sida 2

JÄTTEG. OCH POLISNYHETER. POLISEN. Natten mellan fredagen och lördagen hoppade en vid Norrlandsgatan boende person ut genom fönstret å sitt i andra våningen belägna rum; han undslapp med några kontusioner. — I går afton vid 6-tiden föll en mansperson omkull på Drottninggatan, vid Gamla Kungsholmsbrogatan, och slog sig mycket illa i ansigtet. Han fördes till fältskärsstuga för att förbindas. Wintermöjen på isem. En kakelugnsmakeriarbetare Sjöstedt dömdes i lördags af polisdomstolen att böta 20 rdr, för det han för några dagar sedan å isen utanför Skinnarviksbergen våldfört sig å en sjötullsvaktmästare Ljunggren genom att tre gånger å rad knuffa omkull den sednare. RADHUSRÅTTEN. Åtal för bedrägeri och förfalskning. Ransakningen med för bedrägerier och förfalskning häktade förre landtbrukaren J. F. Lindgren och för delaktighet i bedrägerierna, å fri fot varande, tilltalade förre handlanden N. M. Carlström, fortsattes i lördags å rådhusrättens 3:dje afdelning. Efter försiggången protokollsjustering, hördes till en början ett vittne: en fröken Emilie Strömberg, anställd hos handlanden Sackman, och berättade detta vittne att vid första tillfälle då L. och C. varit inne i butiken och handlat en symaskin, hade det varit Carlström, som ensam fört ordet och sagt att L. vore en så säker person, att hån kunde taga hela lagret, samt att han vore brukspatron. Vid. det andra tillfället herrarne hade varit inne, hade L. sjelf uppgifvit sig vara egendomsegare, både i trakten af Södertelje och i Stockholm. Både Lindgren och Carlström bestredo vittnesmålets sanningsenlighet, påstående sig ej ha fällt sådana yttranden, som vittnet nu lade dem i munnen. Vittnet svarade med ett föraktligt småleende och ett bestämdt påstående att dess vittnesmål vore i enlighet med den strängaste sanning. En kommissionär vid namn Carl Hagaus hördes härefter, och omtalade denne att han den 21 december hjelpt L. att sälja en symaskin till handlanden Ahlstedt vid Stortorget; åtföljt honom (L.) vid pantsättningen af en annan symaskin hos pantlånaren Ulander samt gjort L. sällskap vid försäljandet af ett guldur till pantlånaren Bergholtz. Hr Hageus omnämnde äfven att han af L. erhållit ett klädningstyg (om, för sällskapandet eller för något annat, omtalade han ej). Slutligen berättade hr Hageus att L., redan två dagar innan symaskinen försåldes till Ahlstedt, varit uppe hos H. och frågat honom om han visste någon som ville köpa en symaskin. (Denna hr H:s utsago förutsätter att L., redan innan han köpt någon symaskin, hörde sig före, hvar han skulle kunna få sälja en sådan.) Den af hr Hagsus afgifna berättelsen bestreds emellertid i vissa delar af Lindgren, hvilken påstod att klädningstyget blifvit lemnadt till hr Hageus med vilkor att ett parti mattor derför skulle utlösas hos en pantlånare, och hvad. angick L:s förfrågan till H., två dagar innan han egde någon symaskin, hvar han skulle få sälia någon sådan, förklarade L. detta H:s påstående vara i högsta grad dOsannt. Hr Hagseus fick hu med ed styrka sin berättelse, hvilken han i alla dess delar vidhöll. Sedan nu det egentliga förhöret för dagen var slut, inlemnade åklagaren till rätten ett