Dagens Nyheter – 3 februari 1870, sida 2

— Utrikes-N yheter. I Tuilerierna egde den första stora balen under innevarande säsong rum den 26 januari. Slottets rikt eklärerade och festligt dekorerade salar voro uppfyllda af en särdeles lysande församling, hvåribland man märkte nästan alla den högre parisiska societetens mest framstående personer. Omkring kl. 10 på aftonen uppträdde kejsaren och -kejsarinnan bland sina gäster. Kejsaren var civilt klädd ock öfverraskade alla genom sitt friska utseende. Klockan 1 drog sig det höga paret tillbaka, men först ett par timmar sednare slutades den animerade balen. Tidningen La Marseillaise offentliggör följande skrifvelse: Till hr Henri Rochefort, redaktör af La Marseillaise i Paris. Pesth den 28 januari 1870. Undertecknade, ledamöter af ungerska riksdagen, betyga härmed sin kollega inom franska lagstiftande församlingens yttersta venster sin sympati och uttrycka sin förbittring öfver den förföljelse, för hvilken ni är föremål. Joseph Madarasz, Eugen Kallay, Emeric Laszlo, Karl Bobory, Alexander: Esanady, Alexander Koermendy, Alexander Esiky, Emerie Henszlmann, Ladislaus Goude, Johann Vidaes, Johann Vadja, Emeric Kabos, Stephan Majoros, Louis Schreier, Louis Deaky, Stephan Patay, Gabriel Clementisz, Alexander Almasy, Eugen Madarasz. Påfven Pius försök att tvinga konciliets 740 medlemmar. till att iakttaga tystnad med afseende på förhandlingarne ha af helt naturliga skäl misslyckats, och häröfver är påfven mycket förtörnad. Vid ett samtal med en diplomat, som frågade honom huru han skulle bära sig åt för att kunna sända sin regering tillförlitliga underrättelser, beklagade :sig påfven öfver att de franska biskoparne brutit tystlåtenhetslöftet och kallade dem derför sqvallertungor. För att om möjligt imponera på dessa pratsjuka, har arbetsordningen blifvit ytterligare skärpt: påfven har till och med gått så långt, att han förklarat hvarje meddelande af hvad helst som tilldrager sig vid konciliet för en dödssynd, som ovilkorligen måste medföra evig fördömelse. Engelsmännen hålla på att genom offentliga möten förbereda en väl behöflig reform i undervisningsväsendet, gående ut på att införa obligatorisk undervisning och måhända äfven att utesluta religionsundervisningen från skolan, och regeringen har genom ett par af sina medlemmar lofvat att till underbuset inlemna förslag i denna riktning. Men här, såsom i andra länder, ser presterskapet dessa reformsträfvanden med oblida ögon. . Den 27 januari hölls i London ett möte af en mängd inflytelserika prester och lekmän, som äro motståndare till dessa förändringar. Erkebiskopen af Rochester förde ordet. Mötet uttalade sin förkastelsedom öfver ligans i Birmingham omstörtningsåsigter — den obligatoriska skolgången — och förfäktade satsen, att den engelska ungdomen måste gå i statskyrkans ledband,