Dagens Nyheter – 3 februari 1870, sida 2

qvalda hjerta lättades-Benom en flod af tårar. Sår sutto vi, länge.; Någon nalkades., Jag aftorkåde genast mina tårar och såg upp. ; Emilia, förande vid handen. en liten flickå om sju år, närmade sig, oss. Det var — min mors och Halfdans dotter. Han har skickat barnet för att om möjligt sammanfoga de brutna länkarne, så tänkte jag, och en stråle af hopp flög genom min RE — Mamma, hviskade ;jag, se upp. Min mor lyftade sitt trötta hufvud; hor hade icke förr fästat ögonen på dem, som nalkades, än hon sträckte ut armarne och utropade: — Mitt ljufva barn! Nästa minut låg min lilla syster vid sin moders hjerta. Tårar, utrop. och ömhetsbetygelser., voro. hvad: som upptog det . första återseendet. Min mor. glömde sin sorg. för glädjen att sluta hans barn till sitt. hjerta. — Hvem har sändt: dig hit, min lilla engel? stammade hon. . — Pappa, blef svaret. -Alfhild tog fram ett bref, tilläggande: Jag skulle lemna dig detta, sade han. Vet du mamma, jag har varit hos henom alltsedan han kom hem, men han är så ledsen, stackars pappa. SFöga anade den lilla hvilket ömtåligt sår hon vidrörde. Jag såg att min mor darrade så, att hennes händer skälfde. Hon kunde icke öppna omslaget på brefvet. Sedan Alfhild fått uttrycka sin förvåning