Dagens Nyheter – 2 februari 1870, sida 1

SASTSARST AA SYSS SENS EBERg ST Ög En —— AA har Kongl. Maj:ts nådiga rangordning fortfarande sin fulla kraft och efterföljes med beundransvärd punktlighet — vid officiela processioner. Och i det sanht byråkratiska hjertats djupaste vrå hvilar denna tröstande tanke: jag har kaptens, majors eller öfverstelöjtnants rang. Ja, säkerligen icke ens den rent skrifvande kanslisten är okunnig om sitt värde; han gläder sig åt sin löjtnants rang och — känner sig ändå bra stor i förhållande till dem som ingen rang hafva. Emellertid några ord om hvad som tilldrog sig i danska underhusets sammankomst åtta dagar i dag. Hr J. A. Hansen, som föreslagit att till den ofvanberörda lagens 7 3 — innehållande att ingen embetsman hädanefter kan erhålla annan titel eller rang än den hans embete medförer eller som åtföljer en af konungen tilldelad ordensdekoration eller hof-funktion — skulle fogas ett tillägg att Cgenom närmare bestämmelser kommer att förklaras, huruledes de embetsoch tjenstemän, som ha rangtitlar, ega att förhålla sig för att bli dessa qvitt, hr J: A. Hansen, säga vi, uppträdde och förordade naturligtvis sitt förslag. ö Han fann understöd af hr Bille, som förklarade sig icke förstå hvarför finansministern ej velat adoptera detta tillägg. TI intet annat afseende, yttrade tal., äro klagomålen öfver att man bibehåller utslitna lemningar från absolutismens byråkrati så befogade som i fråga om det vanvettiga titelväsendet. (Hör, hör!) Detta titelväsende ingriper i alla samhällets klasser; en grefve eller en baron sätter mycket större värde på kammarherrenyckeln och hofjägmästaretiteln än på den titel, som angifver en betydande social ställning; oeh som det sker bland de högsta. samhällslagren, så tillgår det också i de lägre: man har helt nyligen bevittnat den otroliga och högst sorgliga tilldragelsen att en bra och hederlig tjensteman intogs af en sådan förtjusning öfver att han hugnades med den klingande titeln af kammarråd, att — den stackars mannen blef tokig. (Munterhet.) Tal. fästade härefter uppmärksamhet derpå, att ministören nyligen svarat en tjensteman, söm begärde att slippa mottaga en honom erbjuden titel, att hans afskedande kunde blifva en följd af denna önskans vidblifvande. Finansministern anförde exempel på att personer, som fått högre titlar sig tillagde, men undanbedt sig desamma, också blifvit af regeringen befriade från bördan att bära dem. För sin del skulle han, så ofta en sådan ansökan inkomme, på allt sätt understödja densamma. Men hvad han måste opponera sig mot var hr J. A. Hansens tillägg, emedan konungamaktens värdighet komme att bli för nära trädd, om folkrepresentationen så der indirekt uppmanade samhällsmedlemmar att afsäga sig de värdigheter, hvarmed konungen benådat dem. Hr A. Hage ansåg att man antingen borde utdela titlar i så vidsträckt mån som möjligt och taga hederligt betaldt för fullmakterna — om t. ex. hela den manliga ungdomen utnämndes till sekreterare mot ersättning af 6 rdr pr man, skulle statsskulden genom härför inflytande medel snart nog kunna bli till fullo gulden — eller också alldeles afskaffa titelväsendet. Och tillrådde han det sista alternativet såsom det förnuftigaste: Hr Sager, sjelf tjensteman, förklarade sig