Dagens Nyheter – 29 januari 1870, sida 2

götland skulle råda mer än en mening om denna banas riktning, nemligen den förut bestämda Norrköping-Linköping-Mjölby-Nässjö, och hr Sääf uppmanade till och med hr Grill att återtaga sin motion, att den ej måtte bli ett tvistefrö till de många andra. Motionären anförde dock, att han, såsom icke bunden af det 8. k. östgöta-intresset, ej kunde efterkomma hr Sääfs önskan. För öfrigt upptogs sammanträdet med afgifvandet af motioner, hvaraf några och tretio väcktes, af hvilka vi nämna: Hr 0. B. Olssons: om inställande af årets möten för indelta armån, Wermlands fältjägarekår och andra klassens beviring för att derigenom åstadkomma besparingar; hr Mankells: 1:0) om religionsundervisningens skiljande från folkskolan och öfvertagande af presterskapet, 2:0) om åtgärder för indelaingsverkets upphäfvande och dess ersättande med en ny stamtrupp samt 3:0) om åtskiljande af landshöfdingeoeh militärbefälhafvare-befattningen på, Gotland; samt hr Ribbings angående omreglering af de civila en.betsverken. Vid remiss af statsverkspropositionen yttrade en af Östergötlands representanter, lir Törnfelt, några ord i anledning af erkebiskopens framställning om pension. Då detta yttrande väckte ej så obetydligt uppseende och dessutom blifvit helt olika och på flera håll oriktigt uppfattadt, återgifva vi det här in extenso, jemte tal:s replik till hr Rundgren: Det är en punkt uti den kungl. propositionen, på hvilken jag önskar fäs:a kammarens uppmärksamhet, den nemligen, uti hvilken k. m:t föreslår riksdagen att medgifva det erkebiskopen Reuterdahl må, då afsked från erkebiskopsembetet kan varda honom beviljadt, uppföres på rikets allmänna indragningsstat, till åtnjutande under sin öfriga lifstid af en årlig pension, stor 7,000 rår. Denna framställning anser jag icke vara af behofvet påkallad. Den inre kallelsen till ett andligt embete bör fortfara, äfven om en tilltagande ålder gör kroppen bräcklig och svag, och om hr erkebiskopen ej kan sköta sitt enibete, så är domprosten skyldig träda i hans ställe; icke heller kan jag föreställa mig att dogmatiska skrupler gjort hr erkebiskopen ledsen vid embetet, utan snarare vill jag antaga, att hr erkebiskopen blifvit berörd af den antibiskopliga vind, som nu blåser öfver vårt fädernesland, så väl som öfver den öfriga kristna verlden. Om detta k. m:ts förslag vinner riksdagens bifall, så skulle det icke förvåna mig, om alla våra biskopar begärde afsked mot erhållande af pension, hvilket borde kännas ganska lugnt i en så ond och otacksam tid som den närvarande; ja, man skulle kanske löpa fara att icke ens få erkebiskopsplatsen återbesatt, och biskopsbefattningarna, dessa platser, hvilka nu inom vissa kretsar anses endast såsom väl aflönade sinekuter, skulle måkiända förblifva obesatta, ty hvilken utmärkt man, och några andra kunde ju aldrig komma i fråga, skulle väl vilja utsätta sig för den uppoffringen att tillträda ett embete, der ett lysande namn vore utsatt för faran att alldeles glömmas, ja, kanske blifva föremål för ovilja. Detta är nu ena sidan, hvarifrån demna fråga kan betraktas, men itven å andra sidan möter den omständigheten, att statskassan saknar medel till utbetalande af en så stor pension, hvilken; såsom jag nyss sökt visa, dessutom är alldeles obehöflig. På dessa skäl får jag afstyrka bifall till k. m:ts proposition i denna del. Det torde bero på någon slags missuppfattning af hr Rundgren, då han tror, att meningen med. mitt förra anförande var att väcka åtlöje. Vil åtnjuter jag icke förmånen af hr erkebiskopens personliga bekantskäp, men af den verksamhet, han utöfvat, känner jag honom tillräckligt för att hysa den mest obegränsade högaktning för. honom; och jag protesterar derför på det lifligaste emot en sådan tolkning af mina ord, som skulle de hafva haft till syfte att göra ifrågavarande framställning till föremål för åtlöje. Hvad jag derigenom ville uttala var allenast det, att jag icke anser det vara rätt i sak, utan befarar, att ett bifall till propositionen skulle medföra åtlöje och ovilja i allmänna jargonen och tänkesättet hos massan.t mA 6 vet