Dagens Nyheter – 28 januari 1870, sida 2

då denna proposition reqvireradeanslag för alla möjliga intressen som röra samhällets välfärd Det vore fullt öfverensstämmande med vår grundlag att representationen uttryckte de önskningar som lefva i landet om det ena eller andra storz intresset, landets behof, landets önskningar När representationen vore samlad och sammanträffade med regeringen, så uppstode en samverkan mellan folket och regeringen. Vi hade ej någon adressrätt och grundlagen medgåfve der ej. Det kunde således omöjligen bestridas at! det vore fullt konstitutionelt oeh parlamentariskt att representationen just vid den preliminära. debatten om k. m:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof yttrade sina önskningar i alla de olika ämnen den behandlar. Ur denna synpunkt betraktade. tal. denna diskussion, ehuru han för sin del en dast ville yttra sig om nyssnämnde del af der kungl. propositionen om fångvården och kostnaderna för densamma. Denna del af budgeter hade under de sednare åren stigit ofantligt, något som:ej vore så litt att afhjelpa, ty: det vore ett ondt som hade sin rot i sjelfva kriminallagstiftningen. Och detta vore, enligt tal:ns öfvertygelse, ett förhållande som påkallade den allvarligaste uppmärksamhet från representationens sida. Hans excellens friherre de Geer hade sagt i sitt svar på grefve H:s anmärkning, att flera speciallagar, byggda på samma system som vår nya strafflag, hade funnits redan före 1864. Dette vore sannt; men redan då hade anmiärkts det stora misstag som begåtts, då utidomarens hand blifvit lagd en makt så beskaffad gom den han nu uti brottmål eger, utan att domstolarnes organisation på samma gång blifvit förändrad: Samma fel, som i detta afseende vidlådde 1855 års författning. återfunues. älven i dem af 1858 och 1861... Latitudsystemet, så utsträckt som det är i dessa förordningar och iden nya strafflagen, öfverensstimde icke med sanna rättsgrundsatser. Tal. sökte visa detta med exempel från frimmande lagstiftning under sednaretider. I Frank: rike gällde ända till revolutionsperioden gånmla drakoniska och grymma lagår; då infördes visserligen latitudsystemet,., men: på samma gång också juryn. Då i Tyskland kejsar Carl V:s Peinliche Gerichtso: dnung ej längre kunde bibehållas, såsom stridande mot den utveckling civilisatiomen småningom undergått, fingo alla tyska stater i början af detta årbundrade nya kriminallagar med mycket inskränkt latitud. Efter 1848 finnes der äfven i de allra flesta stater en Geschwornen-Jury, och på samma gång ha de flesta af dessa lagar åter undergått en revision. I Bijern har den nya kriminallagen trenne gånger blifvit reformerad, renoverad, och reviderad, , Så äfven i Sachsen, dock icke så många gånger. Men oaktadt jury 1848 infördes; så har man likväl vid hvarje ny revision minskat latituden: Nu gällande strafflag af 1864 har det: felet. att-latitudsyste: met der blifvit alltför, vidsträckttillämpadt. Den lemnar nästan, helt och hållet åt domarens uppfattning af brottsligheten att afgöra om brotutslingen skall: dömas till större eller mindre straff — iinda till 6 år kortare eller längre tids straff: arbete... Makten ligger uti. domarens hand; uti en enda persons hand, i verklighetan åtminstone, och denne domare är för öfrigt alltid mer eller mindre partisk: — ty han: både ränsakar och dömer, efter gällandeslag är han generalinqvisitor, han. är sjelf inqvisitor, för att, få reda på hvem som begått brottet, och nir han tror sig uti brottslingens svar finna något som icke behagar honom, så äfven med den redligaste afsigt kan han lätt förledas att tro: att brottslingen .derigenom visar sin. brottslighet... Alla nyare strafflagar hafva sökt att närmare bestämma hvilka omständigheter skola vid ett brott anses mildrande eller försvårande ; något dylikt har visserligen äfven gjorts i vår lag, men endast med uttrycken: förekomma mildrande eller försvårande omstiändigheter. etce., utan att närmare bestiimma hvilka omstäns digheter skola anses verka i den ena eller andra riktningen. Här står fältet öppet för förbättringar. — Under sådana omständigheter kan man icke finna underligt. att kostnaderna för fångvården I blifva stora, eller att kammaren eller representationen i allmänhet gör anmärkningar mot de dryga kostnaderna för densamma. Ty om fången. sålunda. kan dömas sin, frihet: förlustig 8, 6, 5 eller 2 sår, så uppkomma allltid deraf större eller mindre utgifter för staten., Ur denna synpunkt kan det vil sägas vara tänkbart, att fångarnes vård och underhåll kosta mera än de med en förbättrad .dagstiftning behöfde göra. Det finnes äfven ett annat kapitel, som redan förut blifvit vidrördt och som förtjenar att här tagas i betraktande, frågan om lösdrifveriet Detta är en fråga, hvarom begreppet uti vår lag är så sräfvande, att någon fast punkt ieke kan uvptäckas. De , många transporterna af fångar bidraga ock till de stora utgifterna, Hvad lagstiftningen kan göra är att reorganisera sig på en säker-grund-och framför allt att fråntaga domaren. den så utomordentligt stora-diskretionära makten i lagskipningen, som lagen nu, lägger i hans hand. Jag tror att regeringens uppmiärksamhet bör fästas på dessa faktiska förhållanden och upplysningar; jag tror att rättvisans begrepp aldrig kan undvaras, men den. kan inskränkas i hög grad... Rättegångsprocessen behöfver. ock grundligt revideras, 1 synnerhet i afseende på bevisningsteorien, och tillämpningen af denna sednare måste upphjelpas genom nya lagstadganden.