Dagens Nyheter – 28 januari 1870, sida 2

— Afa .—— Kärleken till din: mor är då så stark, att. du utan betänkande kan uppoffra mig? sade jag. — Icke uppoffra, men väl afvakta att hon ger sitt samtycke. Du; min högsinte Justus, önskar väl icke att jag gör henne sorg. — Jag önskar vid Gud att. du icke fästade afseende på hennes vilja, sade jag; att förmå bära tanken, att du för hans skull, som begagnar din mor som ett medel, kåstar bort vår .sällhet, är. mer än jag tilltror mig. Förstod. du, huru jag älskar dig, skulle dugenast samtycka att blifva min, men duförstår ej en kärlek, så varm som min. Agda, jag besvär dig, afgör i denna stund mitt och ditt öde. — Kan jag ,eller bör jag ens göra det, svarade hon och log så mildt, nej, Justus, allt hvad jag kan är att heligt lofva dig att aldrig blifva någon annan mans hustru, att intill min död älska dig. Min hand är din, men din hustru blir jag först då min mor skänker mig sitt bifall. Kan du ej till dess vara lycklig i hoppet? Jag var lycklig, och jag kunde icke i denna stund säga något som bedröfvade henne. tMiddagsklockan ringde. Agda erinrade att vi måste återvända från promenaden. Jag gjorde det motvilligt, jag hade så mycket att säga, nu sedan jag återfunnit min fordna Agda; I matsalen voro Herman och de andrä; då vi inträdde,