Dagens Nyheter – 27 januari 1870, sida 2

Agda var så glad, att jag återfick mitt af naturen sorgfria lynne. CJag hade likväl beslutat att skaffa mig visshet om Agdas känslor, och jag återknöt derför genast vårt förra samtal. — Agda, började jag helt allvarligt, du gade mig sist vi träffades att du aldrig förändrar känslor, att du alltid älskar den du en gång haft kär. Huru skall jag tolka detta yttrande? — Efter orden, svarade Agda och rodnade. — Lek icke med mig, utropade jag, utan betänk huru troget jag älskat dig. — Jag leker icke med dig, Justus, det borde du se, hviskade hon och vände bort hufvudet. — Du älskar mig således och vill blifva min hustru? Då jag sade detta, slog jag mina armar om Henne. — Jag har alltid och jag skall alltid älska dig, stammade Agda med låg och darrande röst och lät en stund sitt hufvud hvila mot mitt bröst, men derefter gjorde hon sig lös. — Gud allena vet huru af! hjertat jag håller dig kär och huru mycket jag lidit, då jag afstod från dig och förenade mitt öde med öfverstens. Att tala om denna tid gagnar till intet; men det vet jag, att då du i harmen öfver min förmenta trolöshet sökte hämnas med att fästa ditt hjerta vid en annan, var oeh förblef jag dig trogen. Jag håller af dig så mycket, att du näst min mor är det