Dagens Nyheter – 24 januari 1870, sida 2

LANDSORTEN. Våld mot tjenstemåiin. Bondesonen G. Olsson i Östra Åby, Kumla socken i Nerike, som icke allenast gjort våldsamt motstånd vid utmätningsförrättning och dervid i vredesmod knuffat förrättningsmannen, kronolänsman A, Flyckt för bröstet samt mot herr Flyckt i uppretad sinnesstämning upplyftat yxa, under hot att dermed slå honom, hvilken hotelse dock icke bringats till verkställighet, har blifvit dömd att derför undergå 6 månaders fängelse. ; Mordet å fjerdingsesmannen Per Jonsson i Ljungås i Westmanland, hvarom vi på gin tid meddelade notis, var d. 17 d:s föremål för ransakning inför Åkerbo häradsrätt i Köping. För nämnde brott är en murare Anders Olsson Höglund tilltalad och häktad, men har hittills icke kunnat förmås att bekänna, huru besvärande omständigheter än mot honom förekommit. Vid nyssnämnde ransakning tog emellertid saken en annan vändning, hvarom Köpings tidning meddela följande intressånta redogörelse: : Enär Höglund under. föregåsnde ransakningar hårdnackadt förnekat all delaktighet i brottet, ehuru det påtagligen framgått at vittnesmålen, att han är den skyldige, hade t. f. krönglänsmannen P. Wijkman gått tillväga på följande något ovanliga sätt, för att af Höglunds egen mun få bekräftelse på hans skuld. Straxt förut innan H. anlände från länsbäktet i Westerås, begaf sig br Wijkman in i samnia fingelseräm, der sedermera Höglund insattes. Hr Wijkman naturligtvis förklädd och till yttermera visso iklädd fotbojor samt uppgifvande sig för Höglund heta C. Berg och vara garfvaregesäll från Sala. Sedan herrarne kommit på en förtroligare fot med hvarandra, C. Berg redogjort för Bitt lefnadslopp och alla de diktade streck, han sade sig hafva begått, blef H. meddelsammare oöch gaf sin nyvunne vin del af det brott, hvarför. han var anklagad. Innehållet af Flöglunds meddelanden var käfvudsakligen, att han begått mordet på Per Jonsson. Höglund, som, visste att P. J:n. skulle den afto. nen mordet begicks bege sig hem från tinget i Köping, gick då i förväg för sitt offer och, 8edan P. J:a passerat honom förbi, följde efter till dess de kommo in i titaste skogen, der han, sedan P. J:n vändt sig om och tilltalat honom, aflossade det dödande skottet, som var laddadt med två kulor och träffåde i högra sidan af bröstet. Hån hörde då huru P. J:n föll i marken, tilltalade honom och sitaxt. derpå rese sig upp. H., som icke vågade stanna längre, begaft sig på en omväg till hemmet. Pistolen var köpt i en galubod i Tyska brinken i Stockholm. Af e skräddaregesiäll, zom varit inne då handeln skedde, fick han anvisning på hvar kulor och kvutkunde köpas. . Vidare berättade H.. för Wijkman, att pistolen och kruthornet skulle vara nergräfda under en granbuske ett kört styeke öster om Runstensbacken till venster om vägen. Uppmanade sin nattkamrat att försöka taga reda på dessa saker, :kasta bort kruthornet, men sälja pistolen, ehuru icke förrän bortom Strengnäs, på det den icke skulle blifva igenkänd. Hälften af penningarna för pistolen borde lemnas till hustrun och den andra hälften behållas. Då Wijkman tillfrågade Höglund om hustrun och. dottren egde någon del i brottet, svarades att dessa visserligen voro förargade på P. Jonsson, men för öfrigt ovetande derom. Du skulle se mig intör Rätten, säger H., huru -enfaldig och dum jag står der, och det är det allrabästa. Jag kommer aldrig att bekänna. Några knallhattar; som han vid häktandet i Kungsör innehade, sade hah sig hafva fuskat bort, då hån vid ett tillfälle fick tillstånd att gå ut; två häde emellertid fallit ur papperet ock funnos i fickan: Huru stor-otur detta än var, säger han, svängde jag mig så