fint ochinbillade dem, att jag skjutit med sådana mölläd.stenar, Någon ånger öfver brottet Fände han icke och orsaken till dess begående var hat till P. J:n i anledning af en process, som denne vunnit. Under hela samtälet i häktet, som i förbigående sagdt var vida vidlyftigare än hvad atrymmet här tillåter oss meddela, visade sig Höglund mycket försigtig, uvådersökte rummet, för att förvissa sig om att inga lyssnare funnos, talåde sjelf tyst och nedtystade Wijkman esomoftast. Sedan hr Wijkman genom ett tecken cifvit sin önskan att bli utsläppt tillkänna, skedde detta, sedan samtalet pågått i tvåtimmar. Hörd på ed, berättade br Wijkman hela innehållet af samtalet inför rätten. På domarens uppmaning att bekänna, svarade Höglund, att han var oskyldig, ville till en början påstå att icke något sådant samtal förts i häktet; men då han slutligen erkände art något i den. vägen yttrats, påstod han, att hvad hen då sade, var osanning 0.8. V. Stadsvaktmästaren BH. Pettersson, som under tiden medan hr Wijkman vistades hos fången i häktet och en gång vid en föregående ransakning, då Höglund hos sig i häktet hade en fånge vid namn Göthe, stått i ett till häktet närgrängande rum och lyssnat till samtalen, aflade sitt vittnesmål; hvilket öfverensstimde med hr Wijkmans i hufyudsaken. ehuru ett och annat gått förloradt till följe af svårigheten för vittnet att höra samtalen. Under det vittnet Pettersson aflade sitt vittnesmål, började den tilltalade småningom att svigta, afkastade sin rock, blef askgrå i ansigtet, syntes i blicken matt och ytterst lidande afsamvetsqval samt nedföll slutligen afdånad i den närvarande gevaldigerns armar och måste föras ut ur tingssalen, sedan han en stund derefter något hemtat sig, dock icke mer än att han måste ledas in af två personer. Sedan två andra vittnen hörts och Höglund icke heller kunnat förmås till bekännelse, upp: sköts målet. Höglund förvaras i länshäktet i PE