Dagens Nyheter – 24 januari 1870, sida 2

jag red till Stjernvik; Emilia och Agda sutto qvar ute på gården. — Voro alla i prostgården borta, efter du kommer så snärt igen? — HSara var hemma. — , Och onådig? inföll Emilia skrattande. Nå, det der borde du vara van vid.. — Visserligen, men Agda inbillade mig för en stund sedan att Sara höll af mig: — Det gör hon äfven, försäkrade Emilia. — Möjligt, men icke troligt; hennes handlingar motsäga detta. Hon har gifvit mig en korg. Agda blickade på mig med tviflande ögon; — Och det der omtalar du så lugnt! utropade Emilia. — Hvarför skulle jag vara upprörd, då jag icke är bedröfvad? Du. och Agda må gerna beskylla mig för flyktighet, jag kan ej hjelpdå det; men sannt är, att Saras afslag ej gjort mig sorg. Inspektoren kom nu med posten. Agda betraktade några ögonblick det bref han gaf henne. — Ursäkta om jag läser detta, sade hon, det är från min mor: Under det hön ögnade genom de få raderna såg, jag att hon skiftade färg. — Min mor skrifver att Halfdan oförtöfvadt kommer hit, för att öfverenskomma med mig om några nödiga reparationer såmt taga notis om huru det går med Hermans stödier.