Dagens Nyheter – 24 januari 1870, sida 1

af stridiga känslor. Då Emilia och Agda kommo fram till mig, tog jag min hatt och sade att jag skulle till prostgården. — Agda gifter sig bestämdt med öfversten, tänkte jag. Nå, då passar det bra att jag tager Sara. Utan all vidare öfverläggning hastade jag till prostgården. Sara var i full verksamhet med att binda en myrtenkrona åt en brud i C—stad. Prostinnan höll på att baka, och prosten var ute på egorna. Tillfället var gynnande, och jag ryckte dristigt fram med mitt frieri. — Min ärade f. d. lärare, jag hade ännu icke erhållit din epistel om det omoraliska i att på dylika grunder gifta sig. Sara log och band på kronan, men teg. Jag var orolig och bäfvade vid förutsättningen att hon med ja skulle besvara mitt anbud. Jag ångrade att hafva uttalat de afgörande orden. Då Sara fortfor att tiga, bad jag henne icke längre lemna mig i ovisshet, utan genast afgöra mitt öde. Hon lyftade upp den färdigbundna kronan och satte den på sitt hufvud. — Huru tycker ni den klär mig? frågade hon. (Jag försäkrade att den klädde henne så väl, att hon icke borde uppskjuta att bära den. — Men jag gör det likväl, sade hon och tog kronan af hufvudet. Jag saknar ännu lust att gifta mig, jag fordrar mycket af den jag skall förena mitt öde med. Han måste tjena