bvilka sätta större lit till individen än till institutionerna. Högern eller de i botten mest konservativa, vida mer detta än första kammaren, har nu segrat. BSynnerligt stor verkan utöfvar detta icke genom utskottsvalen, ty som man ser af de särskilda partiernas listor hade icke någon väsentlig skilnad uppstått, hvilkendera listan som än segrat, emedan kammaren numera lider en bedröflig brist på medlemmar som ega ett större mått af åsigter och erfarenhet eller talanger i allmänna värf, äfvensom på starkt utpreglad opinion och karakter. Det skall nu blifva mycket intressant att erfara hvad det segrande partiet vill och kan uträtta med sin öfverlägsenhet. Hvad kulturfrågor beträffar, bådar det icke godt att det insatt grefve Sparre ilagutskottet, der han under ett fjerdedels sekel motarbetat framåtskridandet. Häruti står han dock på samma linie med många af landtmannapartiet — och på sistone har han ju äfven ifråga om reseräkning gjort gemensam sak med det. — Lyckligtvis finns det eljest inom partiet en och annan medlem, af hvilken kan väntas att han skall bidraga till att stäfja verkningarne af de olycksbringande lustar som bo på bottnen af partiet.