126 — Tredje brefvet. Justivs till Anton. CMin hederlige Anton! Ditt opus lät vänta något på sig och var så förb—dt docerande, att jag flera gånger under läsningen kände mig frestad tända min cigarr dermed. SDu skrifver: genast efter mottagandet af mitt bref, för att upplysa mig om attjag äppför mig lättsinnigt, då jag af sårad egenkärlek vill gifta mig med hvilken flicka som helst och således locka en stackars oskyldig varelse i förderfyet. Din epistel vår. tillkommen för att förhindra mig från en dylik handling; men, för fn, då skulle du väl afsändt den genast och: icke som nu låta den ligga en månad, innan den blef förseglad och lemnad på posten. Hvad bevisar detta? Att du alldeles: icke duger till moralpredikant; utan. bör inskränka dig till-att studera antiqviteter. På det du nu icke -må få eviga samivetsqval, öfver din försummelse, vill jag fortsätta der jag slutade mitt sista bref. CJag omtalade deri den anmärkningsvärda händelsen i prostgården, då jag blef så der temligen omildt behandlad af Sara. CMin harm var betydligt större än min förtviflan, och för att riktigt förjaga den förra for jag till — Stjernvik,