Dagens Nyheter – 21 januari 1870, sida 2

vuden kunna blott af den himmelska fadren förändras, ty han allena har makt att gifva verlden ett nytt utseende. Andra tro, att denna församling skali intet gagna, samt le deråt. Jag är blott en menniska, en fattig syndig menniska, men jag är påfven, Jesu Kristi representant, den katolska kyrkans hufvud, och jag har sammankallat konciliet, och konciliet skall verka Guds verk. Personer som kalla sig visa vilja, att man i många frågor skall gå tillväga med eftergifvenhet och icke, såsom de säga, sätta sig mot de nya idernas ström. Jag deremot säger, att man måste säga hela sanningen, man får aldrig frukta att uttala den och att fördöma villfarelsen. Jag vill vara fri och oberoende. Om de verldsliga angelägenheterna bekymrar jag mig ej, jag verkar Guds, kyrkans, den heliga stolens och hela den kristna församlingens verk. Bedjen alltså, bedjen och förmån genom edra böner den heliga anda att ingripa och upplysa kohciliets medlemmar, på det sanningen må triumfera och villfarelsen varda besegrad.s — — — Angående kyrkomötet och dermed i sammanhang stående förhållanden skrifver en korrespondent: Huru mycket än kyrkans höga fäder söka hemlighålla konciliets förhandlingar, är knappt en vigtigare sammankomst slutad, innan man på kaferna, gatorna och torgen diskuterar om hvad som dervid förefallit, och om också tidningarne, tack vare den stränga påfliga censuren, ingenting våga meddela, cirkulera dock tryckta flygblad af det mest hänsynslösa innehåll, men som likväl äro i allmänhet särdeles väl underrättade. Alla polisens och jesuiternas sträfvanden att upptäcka den dristige skribenten, äfvensom det tryckeri, hvarifrån dessa meddelanden utgå, ha hittills värit förgäfves, -oaktadt flera personer blifvit anhållna såsom spioner och man redan två gånger under konciliet ombytt hela den vid detsamma anställda underordnade personalen.. Ett af de omtalta flygbladen, hvilka finnas öfverallt, utan att man någonsin ser att de delas ut, innehöll kort efter biskop Strossmayers kraftiga anfall mot den allmänt hatade Jesuiter-erden upplysningar om dennas inre organisation, som väckte stort uppseende och som visst icke sakna sannolikhet. Jesuiter-ordens högste chef är inför verlden ordensgeneralen, och hittills har man trott denne vara sällskapets verklige styresman; mer flygbladet meddelar att ordensgeneralen. blott är en skylt, liksom till en början Venedigs doger, och att han, i likhet med dessa, står under ett styrande, för honom sjelf okändt råd af jesuiter, hvars befallningar han måste efterkomma såsom hvar och en annan ordensledamot. Detta råd lärer bestå af fem medlemmar och har ingen bestämd vistelseort, utan samlas, då omständigheterna det kräfva; för öfrigt lefva de fem okända af orden. En af rådets ledamöter uppehåller sig som oftast i ordensgeneralens omedelbara närhet; och vid inträffande dödsfall väljer rådet sjelf nya medlemmar. Dess makt är oinskränkt, och det skall vara detta jesuiter-råd, som, trots motstånd af många ordensledamöter, tillställt hela det ekumeniska mötet och som dikterar alla de vanvettiga åtgärder, som efter tänkande katolikers mening oupphörligen föra den katolska kyrkan allt närmare dess undergång. Afskaffandet af de nästan otaliga helgdagarne i konungariket Italien är, i väl underrättade personers tanka, blott ett förspel till Italiens definitiva lösryckande från den romerska moderkyrkan och bildandet utaf en af påfvestolen : oafhängig folk-kyrka. Ministeörens organ Corresp. ital. förklarar detta öppet, och med hänförelse har denna tanke omfattats af det unga Italien, som vill använda hela sin kraft för att rycka de sjutton millioner okunniga italienare, som ännu ledas af presterna, ur dessas klor och inrätta skolor, ledda af lekmän, — — — Rochefort förklarade den 16 dennes i La