Dagens Nyheter – 20 januari 1870, sida 2

CJag var alltför uppbragdt att tänka på det min rock blef genomblöt och att Apollo oupphörligt ökade farten, skrämd af orkanens rytande. Saras uppförande vittnade om brist på tillgifvenhet och var rakt motsatt Agdas, under den tid Hon och jag tillsammans drömde våra framtidsdrömmar. Sara behandlar mig som en leksak, tänkte jag med harm och åter vände tankarna tillbaka till förflutna tider, och åter uppdrog jag paralleller. Kommen förbi Stjernvik, som jag på vägen mellan prostgården och Hammarström måste passera, in på skogen, höll jag på att icke kunna styra min häst, så skakade stormen träden. Plötsligt gjorde Apollo ett hopp åt sidan, jag kastades ur sadeln, och det dånade liksom om himmel och jord störtat samman. Ett ögonblick var jag bedöfvad, men då jag åter reste mig upp, fann jag att ett träd blåst omkull och låg tvärs öfver vägen. På andra sidan om det kullslagna trädet låg en kullstjelpt resvagn. MHästarne hade stupat och åkdonet dervid blifvit kastadt 1 diket. CKusken, ett fruntimmer och en, yngling stodo vid sidan af de fallna djuren. Min häst var försvunnen. Regnet öste ned från himlen. Jag skyndade fram till de resande för att hjelpa till att spänna från histarne och få upp dem,