Dagens Nyheter – 20 januari 1870, sida 2

friska och väluppfostrade flickor, som man kände sig glad att hafva lärt känna. (Jag for också derifrån ganska lifligt intresserad af dem alla tre. Den följande dagen foro vi till prostgården. CProstinnan var ett vackert och behagligt fruntimmer, som man gerna språkade med, och prosten Trönelius i Hörnö socken var en artig verldsman, som ännu bibehöll hållningen at stockholmsprest. Vi välkomnades på det hjertligaste. Emilia stod på en ganska förtrolig fot med familjen, som, troligen af vänskap för henne, på ett smickrande sätt tog cmot mig. — Hvar är Sara? frågade Emilia. Sara, hvilket afskyvärdt namn! Jag antog för gifvet att det bars af en hushållerska och fästade derför icke någon vigt vid prostinnans svar, att Sara var nere i byn, men -skulle komma hem snart. Prosten talade om mina resor och vi språkade ganska lifligt, utan att dottren visade sig. eEmilia har drifvit gäck med mig, tänkte jag. Här finnes bestämdt icke någon vacker flicka. — Hyad du har varit länge borta, mitt barn, hörde jag i detsamma prostinnan säga. tCJag vände mig från prosten för att blifva presenterad för den unga tärnan, fröken Sara Trönelius. Hon, som stod framför mig, passade lika