Dagens Nyheter – 20 januari 1870, sida 2

efter den kungliga processionens förtrupper inträdde, då de skådelystne fingo den bländande anblicken af guldbeslagna uniformer, vajande plymer m. m., Konungen, närmast företrädd af hertigarne af Östergötland och Dalarne, sin stora vakt samt svenska och norska statsrådets ledamöter, intog sin plats på tronen och uppläste, sedan riksmarskalken med sin staf äskat ljud, det trontal, som på annat ställe i tidningen återfinnes. Justitiestatsministern hr L. De Geer uppläste nu berättelsen om hvad sig uti rikets styrelse sedan sednaste riksdagen tilldragit, hvarefter förste kammarens talman hr Lagerbjelke framträdde till tronens fot och höll till konungen följande tal: Stormäktigste allernådigste konung! Med djup vördvad anhåller Första kammaren att inför eders kungl. maj:t få frambära uttrycken af sina från hjertat utgående känslor af undersåtlig tillgifvenhet. j Det sednaste året har för vårt land varit lyckobringande genom en rikare skörd af jordbrukets alster, än händelsen varit under en längre följd af år tillbåka. De föregående årens dels medelmåttiga, dels felslagna skördar hafva på jordbruket och derigenom äfven på öfriga päringar haft en nedtryckande inflytelse. Dennainflytelse har kunnat hämma industriens hastiga utveckling, men den har icke förmått attförlama spänstigheten i det svenska sinnet, och svårigheterna hafva sålunda icke nedslagit, utan mamat till ihärdighet och kraft. Denna ihbiärdighet och kraft har uti det sista årets rika äring erhållit en motsatt, men icke derför mindre stark maning. Åntingen frågån är att besegra svårigheter, eller att begagna medgången, alltid blir dock den anda, som lifvar ett folk, långt mer bestämmande för utvecklingen af dess öden, än de yttre omständigheternas inflytelser. Lugnt kan derför Svea folk se framtiden till mötes; ty omtanke och arbete, frihetskärlek och laglydnad, gudsfruktan och upplysning hatva af ålder funnit hem i det sveuska samhället och skola äfven för framtiden blifva detta samhälles fasta stöd. Den deltagande glädje, hvilken öfverallt ilandet yttrades vid underrättelsen om att förmälving mellan prinsessan Lovisa och kronprinsen af Danmark blifvit beslutad, har äfven vid denna törmilnings afslutande högt och allmänt uttalat sig. Och likasom den svenska konungadottren uppvuxit, omgifven af sitt lands vördnadsfulla tillgifvenhet, så skall ock den danska tronföljarens gemål, Danmarks blifrande drottning, alltid från sitt gamla fidernesland mötas med samma tillgifvenheis lyckönskande vilsignelser. Under den uppriktigaste önskan om lycka och välsignelse för konung och konungahus znbåller Första kammaren, att i eders kungl. maj:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Omedelbart derefter framträdde likaledes Andra kammarens talman, hr Sundberg, och yttrade: Stormäktigate allernådigste konung! Då grundlagen bjuder, att, sedan riksdag ir öppnad, kaararna skola genom talmisnen framföra till kontingen sin undersåtliga vördnad, städfister den blott en gammal sed, hvilken ännu eger samma lifskraft, so:n den egt genom årbundraden. Ty svenska folkets ombnd hafva, likfom folket sjelf, från urminnes tid velat vid hvärje vigtigare tillfälle öppet uttala icke blott en så beskaffad vördnad, utan äfven sin kärlek och trohet. På anamma gång den nyvalda Andra kammaren nu för sin del istör eders kungl. waj:t om dessa käuvslor afgifver en uppriktig försäktan, frambär den tillika sia med anledning at prinse : förflutna sominar skedia ning. Den dag, hoa genom kapets band förenades med Danmarks tronföljare, firades icke 1 våra landsorter några synnerligen storartade fester; men de välsignelser, söm utgingo fråu alla bus, voro förmer än festerna och ut le det unga forsteparets bästa bröllonpsgåfva. Måtte intet af den gåfvan någonsin förloras! Hvad det förestående riksdag-arbetet beträffar, så kan derom i niärvaraånde stund endast säias, att det I allt skall åsyfta fäderneslandets vilgång. Ett godt år har. Gud ske lof, ingitvit friskt mod att bära de bördor. som dån hastiga utveeklingen af våra sanrhällsförbållinden nödvändigt meufört; och om än en svårare tids bittra lärdomar hvarken kunna eller böra glömmas, så sköla de likväl icke förlama deön handlingskraft, som med tro på framtiden också vet atv rätt förbereda densamma. Men huru träffa hvad som i det afseend är rätt eller icke? Ilär Ekilja sig. äfven do ärligaste öfvertygelser från hvarandra, och hvad den Ene tror öra söka i en varsåm behandling at det his gifon, det väntar sig den andre af et di ng in på alldeles nya banor. Det fisnes lyckligtvis en bögre makt, som enar dessa skiljnktig er och sammanjemkar de ofta mer skenbara än verklica brytringerna, eeh denna matt är fosterlindskärlekan. Under dess hägn vill den nya kammaren både hörja och förtsiätta sin verksamhet, fullt förvissad om att den sålund: Nä je särskildt stelyckönskringar sag under sistor fall a hvad som få : nyttigt och med eders kungl. inaj:ts rågering trogei saaverka till det FI denna förbeppning och af Guds nåd r alla 2 TNA FETT