den preussiska armåen, hvilken nyss ådagalagt sin utmärkta krigsduglighet, har vida mindre befälspersonal än den svenska). Det torde vara nyttigare om regeringen framlade förslag att, med nuvarande tillgångar, gifva befintligt befäl mera sysselsättning med manskapets öfvande. Ännu mera öfverraskande är att, fastän de nuvarande stambanorna drifvas med förlust af nästan hela räntan å anläggningskapitalet och medan statsbrist förefinnes så att skatteförhöjning äskas, regeringen ändock föreslår fortsättande af östra och norra banorna. Förslaget att förvandla kronskatteåboer till egare utan att de erlägga skatteköpeskilling är, oss veterligen, icke föranledt af något trängande behof, och mera välment än vigtigt. Utom det redan för flera år sedan af konungen i en brochyr framlagda förslaget att genom indragning af en del båtsmanerotar förstärks indelta armåen, bebådar trontalet inga propositioner om reformer i någon riktning. Ingen af de många som riksdagen begärt, är ännu färdig från begrafningsbyråerna, såsom Aftonbladet kallade komiterna, och från alla vederbörande, hvilka merändels ställa sig hämmande i vägen. Ånnu mindre anger regeringen sig ämna i någon enda riktning mer än som ofvan är nämndt taga initiativet till förbättringar. Med undantag för det formela, är således trontalet af den 19 januari 1870 föga egnadt att framkalla sympatier för regeringen. ) De prenssiska gardesregementena, som i fredstid bestå af 2000 och på fältfot af 3000 man, hafva t. ex. icke flera officerare än de svenska gsrdesregementena, som, utom beväringsbataljonen, bestå af 800 man.