Dagens Nyheter – 20 januari 1870, sida 1

StiecHkioimn, tryCKt venhet, hvarmed hon i sitt nya hemland blifvit mottagen. Utom de författningar, som jag med gillande af den sednaste riksdagens beslut utfärdat, hafva ekonomiska förordnanden i flera riktningar blifvit meddelade, deribland jag med tillfredsställelse nämner ordnandet af vården om våra allmänna skogar och väsentliga nedsättningar i portot för den utländska postoch telegramvexlingen. Många omfattande lagförslag inom civilrättens område hafva redan länge varit under behandling, ehuru de icke hunnit genomgå den mångsidiga granskning som de måste underkastas. Äfven för afsedda ombildningar inom styrelsens särskilda grenar äro de erforderliga undersökningarne ännu icke fulländade. Dessa ärenden, hvilka fortfarande äro föremål för oafbrutet arbete, komma, sedan de blifvit slutligen beredda, att till riksdagens pröfning framställas. I kraft af grundlagens föreskrift förklarar jag nu detta riksmöte öppnadt och förblifver eder, gode herrar och svenske män, alle samtligen samt hvar och en i synnerhet, med all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen. När trontal hållas två gånger om året — vid öppnandet och upplösandet af hvarje riksdag — kan man ej rimligtvis begära att finna så mycket i dem, som förr, då tre eller fem år förflöto mellan hvarje lagtima riksdags begyrmnelse. Talet den 19 januari 1870 — i hvilket man finner ett behagligt profstycke af den juridiska stilen, sådan hr justitieministern älskar den — bör hos hvarje sjelfständig man hafva framkallat ett tillfredsställande intryck genom dess åtskilliga afvikelser från den fordna trontalsstilen. Det är tydligen icke längre den suveräne monarken af Guds nåde — hvarken en Nikolai eller en Napoleons — som talar, och-icke heller konung Oscars-bekanta mig och mitt Hus genomlöper som en egoismens tråd hela tankegången. En för den kungliga familjen sjelf betydelsefull händelse vidröres endast i förbigående mot slutet af talet och i enkla ordalag. Den fordna stereotypa frasen att konungen befinner, sig i det vänskapligaste förhållande till alla främmande makter har icke befunnits nödigt upprepa för de gode herrar och svenske män, hvilka gudskelof sakna all anledning att tvifla på att så är, sedan det meddelats dem att svensk-norska kabinettet icke blandat sig i tvisten om Nord-slesvig, hvilket skulle ha varit betänkligt nog. Det formliga inbjudandet till uppskof med den slutliga pröfningen af förslaget till ny föreningsakt mellan Sverige och Norge är välbetänkt. Något nytt förslag till ombildning af landtförsvarets organisation vill regeringen visligen afhålla sig från att framlägga, då det uppenbarat sig att någon allmän opinion om rätta sättet för en sådan ombildning ännu icke hunnit utbilda sig. — Att mera befäl behöfts för armåen skall utan tvifvel förnekas af åtminstone dem, som känna att