Dagens Nyheter – 18 januari 1870, sida 2

nyhetsreferent i den eleganta tidningen Journal: de-Pariss Den utgafs-af hr Weiss (som nu af den nya ministeren gjorts till expeditionschef i ministeren för de sköna konsterna). Denne lade sig mycket vinn om ynglingens litterära uppfostran och var den som hade upptagit honom ur stor fattigdom. En dag skref Noir en notis om att en prins af blodet (samme Murat, som nu är tilltalad för att ha slagit en byggmästare) hade sårat en af sin jägeribetjening. Med ungdomlig häftighet kryddade Noir notisen med tillägget: Sådane äro prinsarne af blodet.: : ja, prinsarne af det utgjutna blodet (les princes du säng repärdu). Då hr Weiss, som icke visste af detta utfall, fick läsa det i tidnitgen, blef han ytterst ledsen och afskedade Victor Noir för hans obetänksamhet. Hans egen död har fu gifvit hang vänner anledning att upprepa ett infall, som blef så sorgligt besannadt på honom sjelf. x x Äfven numret af La Marseillaise för den 12 blef konfiskeradt för desk häftiga artiklar. Den som kunde komma öfver något nummer deraf betalade det med ända till 30 fränk. Prinsen hade i sin trädgård en skjutbana, der han ofta öfvade sig i skjutning med pistol, hvadan hvarken betjeninger i huset eller grannarnö deromkring fästade någon uppmärksamhet vid skotten, som de hörde, förrän det förspordes att Noir blifvit dödad. Vid förhöret vidhöll prinsen, som var mycket lugn, sina uppgifter. Plans försvarssystem är att han blifvit gröft förolämpad och blott försvarat sitt lif. Prinsen har i Conciergerie-fängelset en vacker våning och -moöttager besök af sin fru och sina två barn. x x x Ur god. källa berättas följande rörande ett af hr Pierre Napoleon Bonaparte vid ett föregående tillfälle föröfvadt mord: Prins Pierre Bonaparte har alltid haft. en despotisk karakter. Sin ungdom tillbragte han till större delen på sin fars gods i Kyrkostaten, nära toscanskåa gränsen. De skogbevuxna ödemarkerna i denna trakt äro tillhåll för vilda sällar, italienska fribrytare, smugglare, tjufskyttar och mördare. --Blodshämnd och mord äro för dem hvardagliga saker: Med detta slödder lefde-priös Pierre på den förtroligaste fot ända till år 1836. Då blef han misstänkt för delaktighet i Mord påvöh Person af ofvan hämnda kategori, hvilken var Känd under famnet Sålta mäcchkione. (den stors skögslöparen). Från Ronwv ingick en häktningsörder möt prinsen, men att utföra denna order vär Petinkligt, ty prinsen gick aldrig ut annat än fullt böväphäd. Shuitligen vågade en Töjtvant Vid karabinieterna att gå if i det kaf, der prinsen brukade intaga sin frukost, under ett samtal om likgiltiga ämnen bemäktiga sig hans döbbelpistol och på samma. gäng lägga Händ på Honom. Men prinsen nedstötte icke allenast löjtnanteå med sim jagtknif, utan sårade äfven andra tillokyndaände karabinierer, till dess han slitligen dukade under för: öfvermakten och äffördes till ADngelo-kastellet i Rom. Gregorits den I6:des vrede var ätor, dock lyckädes det att genom familjens förböner — synnerligen moderis, hvilken var en mycket änsedd dåm — ätt få straffet: förvandladt till förvisning till Amerika. Deriffån återvände han år 1848 till Frankrike. Hr, Oh Ytteritgare Öm hegratningen. Såsom: i går vid beskrifningen åf Victor Noirs begrafning ömtalades, vär ibland folkmassan, som följde liket, en allmän önskan rådande att tåget skulle styra kosan till Paris, hvarigenom. en ännu mera storartad -demonstration skulle ha kunnat komma till stånd. Men anförarne, som hade sig bekant hvilka försigtighetsmått från rezeringens sida blifvit vidtagna och insågo att det vore en galenskap ätt tillställa ett Upplopp, satte sig bestämdt mot dikets förande till Paris. Det var endast Gustave Flourens och ett par andra af rörelsens, ledare som gerna ville gå folkets önskan uti ifrågavarande afseende till mötes. Rochefort sade till massan: I veten att