Dagens Nyheter – 18 januari 1870, sida 1

a I00— älskling, och då ville Agda icke att brodren stannade. Ottilia kom i detsamma in i salongen och gaf utan ett ögonblicks betänkande sitt samtycke. Vid hvilket annat tillfälle som helst skulle Ottilia icke velat skiljas från Herman, men nu hade hon blott ett hon fruktade, nemligen att ej få följa med Halfdan. Man frukosterade, och så kom afskedet. Agda gret. Ottilia smålog och kysste henne. Halfdan tryckte, stum af rörelse, sin styfdotters hand, och öfversten stängde vagnsdörren, under det Herman sände tusende helsningar till Alfhild, piskan smällde och bort foro de, — När skall jag åter se henne? frågade Agda sig sjelf och gömde ansigtet i händerna. — Hon och jag böra aldrig mera återse hvarandra, tänkte Halfdan och lutade sig tillbaka i vagnshörnet. — Stackars Agda, så bedröfvad hon var, tänkte Ottilia. — Jag har gjort en god affär, då jag till honom sålde Stjernvik, mumlade öfversten och gnuggade händerna. Herman utropade: — Gud ske lof att jag får stanna hos Agda. Slut på förra delen.