Dagens Nyheter – 17 januari 1870, sida 2

-— JE — ler mycket af dig. Det var något dämpadt i rösten, och orden liksom rusade öfyer hans läppar. — Innan min mor kom hit, trodde jag det verkligen, men nu ... — Fortsätt icke, utan sätt min tillgifvenhet på prof, och jag skall gifva dig hvilket bevis derpå, du änkan önska. — Var icke svartsjuk. — Befall hafvet att vara stilla, då det stormar, befall middagssolen att icke värma, stjernorna att slockna, och du skall befalla förgäfves; så äfven med min svartsjuka, den kan icke befallas. Fordra derför ett annat offer, som.står i min. förmåga att bringa dig. — Och hvilket skulle det vara? Jag kan ej nämna något. — Icke, då kan jag det. Ånyo stannade Halfdan. Regnet föll nn titare och stridare, men hvad bekymrade detta honom. Han aftog hatten, förde undan det rika svarta håret och sade, efter att hafva dragit.en djup suck. — Båten, som rodde mig till Svens: .stuga, ligger ännu qvar;. jag vänder tillbaka till den, låter ro mig till Viknäs, der mina hästar. och åkdon belnna sig, och beger mig ensam hem till England, . lemnande Ottilia ,och Herman qvar hos dig. Du får då oafbrutet njuta af att hafva din mor och bror hos dig, och jag har -bringat min -tillgifvenhet ett öffer, som du icke skall kunna förneka. Nå, Agda, hyar