Dagens Nyheter – 17 januari 1870, sida 2

för tiger du, vill du ej taga emot hvad jag gifver dig. Ah, du gråter? — Ja, jag gråter, emedan jag känner, att du är mycket ädlare än jag. Mina tårar rinna derför, att mitt hjerta jublade vid tanken att få hafva henne qvar, och under det du talade, var jag frestad antaga ditt tillbud: Det var egoistiskt, och jag skall bedja Gud tillgifva mig det. Du får icke fresta mig med förespeglingar om mina käraste önskningars uppfyllande, ty då blir jag svag och förmår icke handla så, som jag bör. Res och tag henne med, men gör henne så lycklig, hon förtjenar blifva och jag önskade att göra henne. Agda ämnade åter fortsätta vägen, men Halfdan stod stilla och sade med dof röst: — Vänta. Jag kan ju resa, utan att din mor vet att jag varit här, och jag skall sända Ottilia sin lilla dotter, så att intet må felas henne, som kan göra henne lycklig. Samtycker Agda att taga emot mitt offer? — Aldrig. Min mors hjerta är fästadt vid dig med starkare band än vid någon af oss. Må hon derför följa dig. Vägen fortsattes under tystnad. Då de inkommit i parken, sade Halfdan: — Ottilia sjelf skall få välja mellan Sverige och England. t — Mellan dig och mig? inföll Agda. — Ja. Det är ju möjligt att hon känner sig lugnare och lyckligare hos dig. Mitt oförnöjda sinnelag, min rastlösa oro och min upp