Dagens Nyheter – 17 januari 1870, sida 1

samma han träffades af skottet, hvarefter han, med båda händerne tryckta mot sitt bröst, försvann i den dörr genom hvilken vi kommit in. Den fege mördaren sprang nu mot mig och aflössade ett skott, sedan han kommit mig helt nära. Då fattade jag en pistol, som jag hade i min ficka, och under det jag sökte upptaga densamma ur fodralet, rusade den eländige på mig, men när han såg mig beväpnad, tog han baksteg, ställde sig framför dörren och såg mig direkt i-ansigtet. Det var då jag insåg det försåt, hvari vi fallit, och tänkande att, om jag nu gåfve eld, man icke skulle underlåta att säga det vi varit de anfallande, öppnade jag en bakom mig befintlig dörr och störtade ut, ropande: mord! I det ögonblick jag försvann aflossades ett nytt skott, och en kula genomborrade min paletå. På gatan fann jag Noir, som haft den styr-. kan att praktisera sig utför trappan — och som nu uppgaf andan. Se der händelserna, såsom de tilldragit sig, och jag väntar en bastig och varnande bestraffning af detta brott. Ulric de Fonvielle.