der femte hufvudtiteln vore både afgifven till riksdagen och afgjord af denna. Vi känna icke general Leijonhufvuds åsigter angående sjöförsvaret. Riksdagen har heller icke haft tillfälle att inhemta dem. -Adopterar han helt enkelt såsom sina egna de: förslager statsrådet Thulstrup kan hafva utarbetat; innefatta dessa ingenting nytt, utan blott att hittills varande anslag må -oförändradt utgå; och vill riksdagen låta dervid: bero, så är det naturligtvis likgiltigt hvilken som står för propositionen — det kunde lika väl vara en expeditionschef. Men skulle statsrådet Thulstrup; som-zhittills icke gjort någonting för flottan annat än skött dess löpande -ärender, hafva: på sistone kommit till insigt af att dervid verkligen är något att göra, att t. ex. vida större öfning än som nu -bestås skärgårdsartilleriet behöfves och äfven att fartyg för detsamma böra anskaffas, båtsmansindelningen lindras eller bättre än nu-tagas vara på 0. 8. v., och skulle han derom hafva framlagt förslag, så synes det blifva svårt för friherre Leijonhufvud att -hos:riksdagen föra: talan för dessa förslag, och svårt för riksdagen att, om anslag fordras, bevilja dem åt en nykommen och mindre känd medlem af konungens råd. Den anmärkningen är nu som alltid vid statsrådsutnämningarne att göra — och vi skolaaldrig tröttna att upprepa den; så länge manger anledning dertill — att den utnämnde icke är tagen bland riksdagens medlemmar; utan af. ministeren der den eljest för godt-funnit. På detta sätt får landet oupphörligt visserligen en konstitutionel ministör, men ickeen parlamentarisk. Riksdagen kan sålunda icke bestämma ärendenas gång; den kan blott efteråt bestraffa fel.som blifvit begångna. De menliga följderna af;:dessa drabba emellertid landet.