-—-—UR -— gladt lynne och förklarade, att man åt nästan lika bra på Stjernvik som hemma i London. Ordet Snästan var nära att göra öfversten och Agda förtviflade, men Hermans inträde afbröt allt ordande i detta ämne. Han var blossande röd och synbarligen helt upprymd. — Hvad står på? frågade öfversten. — Här är. ett bref från pappa, svarade Herman och gaf sin svåger brefvet. — Från Halfdan? utropade Ottilia oroligt. — Ja, verkligen, Öfversten ögnade igenom de få raderna och räckte brefvet sedan till Ottilia. Hon läste upp det för Agda. Bäste Brennenkrona! Ett angeläget affärsbref tvingar mig att hufyudstupa resa från Stjernvik. . Framför till Agda mina vänligaste helsningar och haf tack för all bevisad gästfrihet. Till min fru har jag skrifvit särskildt. Tillgifnast Halfdan Reiner. Ottilia gaf tillbaka brefvet. En skugga for öfver hennes. ansigte, men hon sade helt lugnt: — Så der är det ständigt. Halfdan: får alltid lof att resa, än hit, än dit. Jag undrar ofta öfver att han står ut. Hvar kan brefvet till mig vara; har du det, Herman? — Visst det, men jag glömde lappen der nere i mitt rum. Å — Skynda dig efter den, min gosse, bad Ottilia; men Herman ville först frukostera och -Agda ilade ned till fygeln efter brefyet.