Dagens Nyheter – 13 januari 1870, sida 3

spalter fyllda med berättelser om det snara besöket och hoppades att Londonboarne skulle veta uppskatta sin lycka. 11. 9 på morgonen spärrades alla de gator, som drottningen skulle passera, och då dessa nu voro de förnämsta och mest trafikerade, kan man säga att all rörelse med detsamma upphörde. Drottning Victoria, som, i motsats till vår kung, alltid har vackert väder vid sina utflykter, hade det äfven denna gång. Solen sken så lysande han någonsin gör i november, sade en tidning, och man kunde verkligen genom molnen och röken urskilja den plats han innehade på himlen. Utefter gatorna samlade sig en stor mängd menniskor och kl. 12 kom det väntade kungliga tåget, fast ej ett sådant man hade skäl vänta i England. Först kommo några ridande polismän, så några vagnar med uppvaktande och slutligen en vagn, dragen af 6 mörkbruna hästar, och uti denna helt enkla vagn satt det mäktiga Englands herrskarinna, en ful, pussig (ursäkta att vi våga begagna ett sådant ord om ett majestät) gammal gumma, iklädd skinnkrage och muff samt ännu bärande sorgdrägt efter sin för 4 år sedan aflidne make. Jemte drottningen sutto i samma vagn prinsessorna Louise och Beatrice samt prins Leopold. Efter den kungliga vagnen kom en afdelning af drottningens ståtliga hästgarde, iklädt sin praktfulla uniform, bestående af försilfrade harnesk ofvanpå röda lifrockar samt hvita byxor, svarta kragstöflar och blanka messingskaskar med stora fjäderbuskar. När drottningen kom till Blackfriars-bron, mottogs hon af lordmayorn med ett kort tal, hvarefter hon förklarade bron öppnad och fortsatte sedan vägen öfver viadukten, hvarifrån hon begaf sig tillbaka till jernvägen och återvände till Windsor, derifrån hon på morgonen inkommit med extra tåg. En ofantlig menniskomassa var samlad på gatorna, och mottogs drottningen med lifliga hurrarop. Det engelska folket är med ytterlig tillgifvenhet fästadt vid sina institutioner, sin adel och sin drottning, hvilken sednare malisen likväl tillskrifver flera små svagheter, säsom en viss kärlek för sprithaltiga drycker samt en väl stor tillgifvenhet för en af prins Alberts fordne tjenare, en skotte vid namn John Brown, som städse följer henne, och hvilken drottningen lärer tro stå uti ett direkt samband med den aflidne gemålens själ. Sedan drottningen passerat och medan gatorna ännu voro fulla med folk, uttömdes från vindsvåningarne säcktals med annonser, som af vinden spriddes vidt omkring. TESTEN AA TRES AE TO LEE KDE BOENDE ON MYT SEEN EN STR