har omkring IVO fot breda dinemsen. ve fyra broepelarne äro byggda på så sitt, att stora, i båda ändar öppna jerncylindrar (kasuner) nedsänktes genom den lösa leran på flodbotten, och sedan de med sin nedra ända inträngt i leran, utpumpades de, hvarefter de underliggande jordlagren bortskaffades samtidigt med det kasunen ytterligare nedsköts. På så sätt fortgick arbetet ända tills nog fast botten anträffades, hvarefter byggandet af sjelfva bropelarne började. Dessa upp: fördes af konkret (portlands-cement och grus) ända till nära vattenytan, hvarefter den af granit bestående, synliga delen af bropelarne uppmurades. Sjelfva bron är at jern, af s.k. gallerkonstruktion, och spannen, af hvilka det mellersta har en vidd af 185 fot, äro mycket lätta och fina. Om bron till sin konstruktion är vacker, kan detta likväl ej sägas om dess ornering, ty den är äkta engelsk. Emngelsmannens valspråk är go on, och när han en gång börjar med något, ämnar han ej så snart sluta med det, så är det öfverallt. Den engelska byggnadsstilen är vacker, men den är för tung och öfverlastad med ornamenter. Detia är blott en yttring af den engelska karakteren, ty när engelsmannen börjat använda ornamenter, ger han sig ej tillfreds förr än hela byggnaden är så betickt med grannlåter, att det ej finnes plats för flera. Sä ock med Blackfriars-bron. Hvar och en af de fyra bropelarne slutar ytterst med en framspringande del, som skär vattnet, och på denna hvilar en kort och tjock pelare af mörkröd, slipad gravit, som öfverst krönes med en kolossal kapitäl af krithvit portlandssten. . Dessa pelare, hvilkas oformligt tunga dimensioner skulle tillåta dem bära nästan hvad belastning som helst, stå nu i stället för sig sjelfva och tjena blott till att i sina stora kapitäler, som äro ijemnhöjd med körbanan och försedda med en stenbänk, lemna plats åt några trötta vandrare; Man tänker ovilkorligt på Ehrensvärds bekanta utrop: Kolonner, hvad gören I här? Dessa pelare kosta öfver 14,500 rdr stycket, och de äro åtta. Vidare är bron (guidernas yttre sida) prydd med en mängd stora rosetter, och dessa, äfvensom en kant utefter hvalfvens underkant, hålla nu på att starkt förgyllas!! När bron blifver fullkomligt färdig, torde den, så länge den ännu är ren, vara den grannaste bro iverlden. Brons hela längd är 920 fot, den är 45 fot bred samt försedd med 15 fots trottoarer. Kostnaden för hela bron uppgår till omkring 7.000,000 rdr. Den andra nya byggnaden för trafikens befrämjande är Holborn-viadukten, och denna är af nästan större betydelse än Blackfriarsbron. Holborn är namnet på en gata, som utgör fortsättning på en af Londons: största gator, Oxfordstreet; och på den plats, der viadukten nu är uppförd, funnos förr tvenne de brantaste backar i hela staden, den ena en utförsbacke, den andra en uppförsbacke och båda två krokiga. Redan för länge sedan väcktes förslag att mellan högsta punkterna af dessa backar bygga en bro, men de ofantliga kostnaderna, i förening med svårigheter från husegarnes, sida omintetgjorde planen. Emellertid hände ofta olyckor i backarne, hästar störtade, menniskor blefvo öfverkörda och trafiken hindrades för mycket, så att slutligen något måste göras; och 1867, sedan de förberedande arbetena med nedrifvande af i vägen stående hus etc. blifvit gjorda, lades under vanliga högtidliga ceremonier grundstenen till den nu färdiga viadukten. Denna är till sin konstruktion föga anmärkningsvärd; den består af tvenne helt korta stycken gata, hvilande på hvalf, samt af en helt kort jernbro öfver den korsande Faringdon-street. — Denna bro har öfver gatan tre hvalföppningar, två små, en öfver hvardera trottoaren, samt en större öfver körbanan och hvilar på 12 grofva pelare af mörkröd slipad granit, ordnade i 2 rader, en utefter kanten af hvardera trottoaren. Dessa pelare hafva, sedan pron öppnades för trafik, allesammans spruckit och derigenom framkallat en allmän oro för brons stabilitet. En kommission har blifvit nedsatt för att undersöka förhållandet, och troligen komma pelarne att borttagas och ersättas med andra af tackjern eller blå granit, som bättre motstår skakning än den röda. Redan för några månader sedan började misstänkas att pelarne icke voro pålitliga, men för att få bron färdig så snart som möjligt lemnades det oanmärkt. Sådana misstag som detta äro emellertid ingen ovanlighet här, ty de praktiska engelsmännen, med sitt förakt för teori och bokligt vetande, begå ofta bockar som kosta ofantligt att få rättade, men som med det ringa värde några tusen pund här ega, snart glömmas. Så beräknas kostnaderna för att utbyta pelarne under viadukten till omkring 90.000 rdr. På sidorna af bron stå allegoriska figurer af brons, föreställande skön konst, handel, åkerbruk och vetenskap. I hörnen af bron äro fyra med hvarandra likadana samt med krimskrams öfverhopade hus uppförda. Kostnaden för hela arbetet, jemte inköp af hus och tomter i gatulinien m. m., uppgår till den nätta summan af omkring 38,000,000 rdr rmt. — För samma summa skulle vi i Sverige kunnat bygga 70 mil stambana, då här blott bygts 1.500 fot gata. Stockholm kan häraf hemta den moralen, att det är bättre att ocnast antara en. om ock