Dagens Nyheter – 13 januari 1870, sida 1

denne man, för att öka sina inkomster eller för att bättre kunna förbereda eller dölja sitt förräderi, tjenst hos en regering, som han vill störta, och svär trooch huldhetsed åt henne. Och då man spörjer honom hvilket motiv förmått honom att begå mened, visar han att hans samvete icke ens förebrår honom hvad-han gjort; han svarar helt högfärdigt att han förblifvit trogen sin första ed. Men hvarför då aflägga den andra? Hvem har nödgat honom dertill? Om det skett af hans fria vilja, bör han hålla sin ed. Men detta så rätta och naturliga resonnement är idel hebreiska för de genom den napoleonska doktrinens osedliga grundsatser förstockade och förvrängda bonapartikska samvetena. Sålunda — för att anföra ett exempel på dessa grundsatsers sorgliga verkningar — märka vi här en officer, en 8 k. hedersman, som tror sig vara ett helgon emedan han icke svurit falskt mer än en gång, under det att en annan, också en bonapartist, Talleyrand, tretton gånger gjort sig skyldig till mened. O! du skurkarnes moral, du är verkligen förvånande! Och nu ha vi med fakta ådagalagt det bor napartistiska partiets osedlighet. Hade viicke rätt i att säga att den var större än till och med jesuiternas?