Dagens Nyheter – 12 januari 1870, sida 1

och reste sig. Svara mig, är min moder olycklig i sitt äktenskap? Om så vore, Halfdan, skulle jag hata dig. Äfven Halfdan hade rest sig. Han betraktade Agda på ett sätt, att hennes hjerta bäfvade; det låg vrede, smärta och hot i hans blick. — Du hata mig? sade han med dof röst. Du skulle hata mig för det hon vore olycklig. Hennes lycka är således allt för dig? — Den är tusende, tusende gånger mera värd än min egen, inföll Agda. Endast hoppet att hon var lycklig försonade mig med att hon tog dig till make; vissheten om motsatsen skulle komma mitt hjerta att blöda. För den som beredde henne glädje skulle jag kunna uppoffra allt, men jag kan ingenting förlåta den som skapat henne lidanden. — Så mycken kärlek för henne; för mig endast — hat! Godt, jag skall aldrig förgäta denna stund, ej ens sedan mitt hår hvitnat och min rygg krökts af år. Om jag är olycklig, om detta äktenskap är en förbannelse för mig, hvem bekymrar det, blott hon icke har skäl att beklaga sig. Nåväl, Agda, du kan vara lugn, hon är så lycklig, hon förmår vara. Nitvinsten af vår förening har ensamt fallit på min lott. Om det alltid skall förblifva så, vet jag icke; men jag vet att du i dag gifvit mig ett dödligt sår. Jag skall aldrig blifva hvad jag varit. Han vände sig från henne,