Dagens Nyheter – 10 januari 1870, sida 1

SS NR förmögen, vacker och kokett. Den tredje, Agda, fattig, skön och ung. Ifall en egoist på några och sextio år kan älska någon annan än sig sjelf, så älskade öfversten Agda. Hon var den, han skänkt största grad af tillgifvenhet, ehuru denna tillgifvenhet icke var så stor, att den kunde föra till någon omtanke för hennes framtid. Stjernvik låg vid kusten, inbäddadt bland ckar, bokar och björkar. Parken talades om, såsom något beundransvärdt, och trädgården egde så praktfulla anläggningar och sällsynta växter, att man i hela orten icke hade något motstycke till den att uppvisa. Sjelfva byggnaden på Stjernvik var sekelgammal. Murarna voro så tjocka att de ännu tycktes kunna trotsa århundraden. I hvilken stil huset ursprungligen varit uppfördt, kunde man icke få reda på, ty det hade undergått så många reparationer, att det endast var murarnes soliditet, som antydde dess höga ålder. Öfversten hade lagt sista hand vid, för att gifva det ett nutidens utseende, och hade äfven lyckats häruti. De hvitmenade murarne, det nästan platta taket, som efterträdt det spetsiga, de stora rutorna i de götiskt hvälfda fönstren, ornamenterna omkring dem, balkongen med marmorpelare och trappuppgången från gården, allt var en modern omklädnad, som erinrade om de präktiga palatsen i Berlin och Hamburg; intet spår fanns, som sqvallrade om