Dagens Nyheter – 10 januari 1870, sida 1

(Insändt.) Herr redaktör! Är det väl möjligt att Stockholms öfverståthållare, ledamoten af riksdagens Första kammare, vid en större, så godt som officiel middag kunnat tillåta sig sådana yttranden, som eder ärade tidning för den 5 januari angifver, att riksdagen visat ett fullkomligt förbiseende af hufvudstadens intressen, hvärs verkningar redan visat sig och ännu mera skulle komma att visa sig i minskad handel, minskad industri, minskad arbetsförtjenst och halftomma hus inom Stockholm? Kan han ett ögonblick på allvar tänka, att dessa olyckor, hvilka hufvudstaden förmodligen delar med hela det öfriga landet, vållas af riksdagens åtgärder? Glömmer han då, att hela landet under ett par år lidit af ett oerhördt ekonomiskt betryck, föranledt af vidriga konjunkturer och af flera års missväxter, och att nöden varit så stor, att cj mindre än 60,000 personer på tvenne år öfvergifvit fädernejorden? Med ungefär lika mycket skäl skulle man kunna säga att den dåliga ställningen i hufvudstaden kommer deraf, att herr öfverståthållarens tid är för mycket upptagen af direktörsbefattningen i Skandinaviska kreditaktiebolaget. Ins. vill nu icke uttala något omdöme om de båda frågor, som förorsakat denna herr öfverståthållarens utgjutelse, men i afseende på de anslag till lättade kommunikationer, som kommit Stoekholm till godo på sednare åren, erinrar han blott om det af cirka 3 millioner till sammanbindningsbanan samt om de 700,000 rdr, hvilka dels k. m:t och dels riksdagen anvisat till bangård i Stockholm. Lägg sedan dertill mångfaldiga offentliga byggnader, såsom Vetenskaps-akademien, Teknologiska institutet, Slöjdskolan, Telegrafbyggnaden m. f., alla på sednare åren uppförda, så tror Ins. icke att Stockholms kommun med fog kan klaga öfver förbiseende från riksdagens sida. Men månne icke någon del af det närvarande betrycket kan tillskrifvas stadens egen förvaltning? Hafva dess inkomster och utgifter alltid stått i riktigt förhållande till hvarandra och till dess innevånares förmåga att bära dem? Hafva icke de styrande någon gång beslutat mindre nödvändiga utgifter, hvilka tynga på debetsedlarne, och kunna icke stora besparingar införas uti stadens eget förvaltningsmaskineri? En nitisk och kraftig öfverståthållare har här ett stort och välsignelsebringande fält för sin verksamhet. Ins. förmodar att den närvarande