Dagens Nyheter – 7 januari 1870, sida 2

— 0 -— en handtryckning, hvarefter han återtog sin beqväma ställning. S Den bredskyggiga hatten kom i rörelse, och egarinnan vände sig -mot landsmannen. Vid denna rörelse såg han på damen. Hans hy, af bronsfärg, blef dervid ännu mörkare, och de stora bruna ögonen vidgades, då han mötte hennes blick. Öfverraskningen att finna henne vara ung och skön framkallade troligen denna sinnesrörelse. Adas -kind blef något varm, änder det hen och den unge mannen ett par sekunder betraktade hvarandra, — Se så, Ada, yttrade dengamle herrn, prata med vår landsman, så blir tiden icke så lång. För att detta må gå så mycket lättare, torde ni tillåta mig presentera min hustru. Har ni någon titel, kan ni säga oss den, namnet är öfverflödigt, för er kan det. vara nog veta att jag är öfverste och svensk. — Jag är f. d. löjtnant, svarade den resande och blottade sitt hufvud. Hans hy hade blifvit ännu mörkare, då öfversten förklarade att den unga damen var hans hustru. Denne gubbe, som minst hade sina sextio år på nacken, var således Man åt detta unga, sköna barn. Hvilken vidrig onaturlighet! Ovisst är om något lifligare samtal kommit i gång, så framt ej Ada nämnt några ord om Rehntraktens skönhet, hvilka gåfvo löjtnanten anledning uppdraga en jemförelse mellan den