Dagens Nyheter – 7 januari 1870, sida 1

ler nedrefs småningom träinhägnaden om kring den natienela afgudens tempel. Denne: prester ådagalade naturligtvis allt tydligare sin förbittring och läto förstå, att deras gud nog hade medel att hämnas på den kätterska regentinnan. Den 8 sept. kommo de en corps till hufyudstaden för att göra sina heliga rättigheter gällande. Statsrådet sammankallades och beslöt att förste statssekreteraren tillika med fere andra af rikets högre embetsmän skulle begifva sig ut till den heliga staden — en svensk mil från hufvudstaden -— och bränna upp afguden, innan dess vaktare återkommo. De begåfvo sig dit redan samma eftermiddag, och försedda med en skrifvelse af förste ministern togo de afgudahuset i besittning. Lemningarne af den förfallna inhägnaden samlades ihop, eld tändes upp och templets innehåll. togs ut för att offras åt lågorna. Först ditkastades den långa staf, som plägade bäras framför de heliga processionerna, sedan tolf oxhorn, ur hvilka hade stänkts keligt vatten eller vigvatten, sedan tre skarlakansröda paraplyer och ett sidenhölje, som presterna burit öfver afguden. Så kom afgudens skrin — en urhålkad trädstam med lock öfver. Bist guden sjelf. Knappast någon af den nu lefvande generationen hade någonsin sett honom, och de närvarande blefvo högst förvånade när han nu visade sig. Tyå remsor skarlakansrödt siden, : hvardera halfannan aln lång och tre tum bred, med en träbit, ungefär så tjock som tummen på en karl, mellan remsorna, så att dessa bildade liksom vingar, voro Madagasears högste gud, hvars berörande gjort en menniska helig ; och hvilken man blott behöft nalkas för att för all framtid vara skyddad .mot alla olyckor. — Ni kunna icke bränna upp honom, ty han är gud, sade folket. — År han en gud, så brinner han icke upp, svarade embetsmännen. Men vi skola försöka, Och så hängde de guden på en käpp och höllo honom i elden och läto folket se att han förtärdes.. Sogorn var fullständig. Dagen derefter uppbrändes fyra andra gudabilder och sedan brändes gudar dag ut och dag in. En var en liten påse full med sand; en annan tre runda träbitar, sammanhållna af en silfverkedja. Invånarne betraktade allt detta med stor undran, och när det var slut vände de sig till drottningen och frågade hvad de nu skulle dyrka för en gud, Det finns redan 120 kristna prester i distriktet, och . således saknas ej tillfälle för Madagascars folk att få lära sig på hyem de skola tro. Ae