Reskamraterna. Tåget från Paris anlände till Köln. Ett förfärligt hvimmel af menniskor, skrik, spring, forslandet af fraktgods och reseffekter uppstod nu. Endast några minuter och tåget skulle åter sättas i rörelse, för att med ilande fart hasta till Berlin. Under detta tumult, då en del af passagerarne skulle stiga af och en annan afdelning komma på, tycktes det som all ordning varit upplöst, och likväl låg det noggrannhet i sjelfva oredan. En ung man med resväska i handen hade tittat in i åtskilliga andra klassens kuper, men ehuru det fanns enskilda platser här och hvar, sökte han likväl efter en vagn som var tom eller hade endast några få passagerare. Han kom slutligen till en, hvars. dörr var tillskjuten, synbarligen i den lofvärda afsigten att passagerarne skulle slippa några flera kamrater. Den unge mannen öppnade den likväl. Der fanns endast två personer, en herre och ett fruntimmer. Den resande steg in och tog plats vid dörren. Herrn och damen sutto vid andra fönstret, och den sednare med ansgigtet bortvändt. Hon syntes fullkomligt likgiltig för att de erhållit en ny reskamrat, Den mörka, bredskyggiga hatten och den allvarliga resdrägten