Dagens Nyheter – 4 januari 1870, sida 1

-— rå —-— af lyckan att beundras och hade alldeles förgätit dottrens skrifvelse. Halfdans ögon föllo slutligen på det sirligt hoplagda rosenröda papperet med den enkla utanskriften: Till mamma. — Här, min älskade, har du ännu ett bref, som du icke läst, sade han och höll upp den lilla biljetten. — Ack, det är från min lilla flicka, sade Ottilia och drog en lätt suck. När jag tänker på att Agda är nära fjorton år, tycker jag det är bra oförståndigt att jag gifter mig med dig. — Tyck det gerna, du blir ändå min lilla hustru, och jag skall nog i framtiden bevisa dig att du aldrig gjort något förståndigare än då du blef min, förklarade Halfdan. Han betraktade Agdas utanskrift med uppmärksamhet. Stilen var vårdad och mera drifven än man kunde vänta af en fjorton års ficka. — Ger du mig tillåtelse att bryta och läsa din dotters bref? frågade Halfdan, Tillåtelsen gafs och Halfdan läste högt: Älskade, älskade moder! Är du verkligen så grym att du glömmer mig? Är det sanning att du älskar en främling mera än mig och min fars minne? Jag vill icke tro det, fast farmor flera gånger läst ditt bref för mig. Du har ju endåst velat skrämma mig, är det ej så? Och likväl har jag gråtit hela natten vid tanken att det kunde vara ditt allvar.