Dagens Nyheter – 30 december 1869, sida 2

MM rne. Och så skref dom hem till mina komittenter och utmåla mig, och så — blef g aldrig återvald. Men under den riksdaen så var det en gång en middag för oss os kungen, och då kom tre biskopar fram 1 mig och sa: tack ska du ha, Lars Anersson, för det du tog bort bränvine för önderna! Äntligen äro vi nu i ordning: — skjut t, låt båten gå! Ifter de på alla sidor af höga berg omransade stränderna af Forssavattnen, nere id bergtopparnes fot och på den smala, men aftiga och utmärkt väl skötta odalremsa, som lingrar sig efter detta vattendrag, ligga de räktiga byarne Skarmyr, Fränö, Björkmo, sångsbo uthemman och Utnäs. Abyggnaderna dessa byar, likasom den i egendomlig stil ippförda hufvudbyggnaden på Ön — den törsta och täckaste af alla holmarne i dessa ratten — äro alla att förlikna med hvad man ydligare kallar herrgårdar. Samtlige äro de vemligen uppförda till minst två våningars höjd, prunkande i högröd färg med hvitmeade knutar, fönsterposter och skorstenar. ståtliga hängbjörkar skänka skugga åt den -ymliga gårdsplanen, och dernedanför ligger irädgården, mellan hvars grönsakssängar stå de knotiga äppelträd, hvilkas gement sura frukt blott en helsingbonde har kurage att förtära. Och deromkring ligga de frodiga sädesfälten och ängsmarkerna, omhägnade, son vi förut veta, af väldiga berg och djupa furuskogar. Att följa dessa vatten i alla deras lika vidlyftiga som öfver all beskrifning täcka utgreningar skulle medtaga för mycket af. den ärade läsarens tid. Vi låta alltså vår gamle roddare, som också har lite brådtom att komma hem igen, följa de ginaste vägarne. Vi få dock tillfälle att betrakta de med tjusande lägen stoltserande byarne Näset, Sunnanbäck, Lomnäs, Hornö m. fl. — öfverallt upplifva gamla minnen, öfverallt bevittna att äfven i det bortglömda Helsingland odlingen i alla grenar går säkert och jemnt framåt. Jag skulle bestämdt ha ännu en stund pratat om den der odlingen, om ej min. reskamrat just nu afbrutit mig genom ett ouppsåtligt försök att knuffa mig i sjön. På hans ifver, hans vigtiga min, der han sysslar med gädd-draget, misstänker jag, att det nu äntligen måtte ha nappat. . ; Ganska riktigt! Det måtte vara en stor baddare, som gör så kraftigt motstånd och slår så förtvifladt i vattenbrynet. Kan undra hur det gick, om hon slog sig lös? Nej, här halas hon nu in i båten, en präktig gädda, om hvilken jag vill hålla vad, att hon väger sina modiga femton marker. Att mm väns ögon lysa af tillfredsställelse undrar jag visst icke på, och, uppriktigt taladt, icke heller på det illa dolda hån, han efter den lyckliga fångsten lade i den till mig riktade frågan: Nå, min bror, här har jag nu en gädda på minst femton marker — kanske ett helt pund —; har du skjutit så mycket som en andunge i dag? Då stod jag der. Men sednare på dagem hade vi flere änder i båten, än fiskar — hvilket skulle bevisas. MN Vi hafva nu passerat Ön — Forssavattnens perla — och se midtemot Stenbo, ett: palats bland herrgårdar. Den bekante, sorgligt ryktbare helsinge-aposteln Erik Janssom har här, liksom på andra ställen i Helsingland, lemnat ett bittert minne efter sig. Här brändes nemligen alla d:r Luthers och andra, kyrkofäders skrifter, som Erik Jansson och. liktänkande i Forssa och krigliggande socknar: lyckats öfverkomma. Skadan kunde vara. ringa, om man så vill, men från det våldkränkta ordets bål nedkallade han öfver sig en ny förbannelse. Den dåvarande rike egåren till Stenbo betydliga egendom narrade kan att följa sig och öfriga troende till Amerika, der den vilseförde snart förgicks i det djupaste ekonomiska och moraliska elände. Vi landa nu vid Björkmo by — första Sgkjutsombytet då man färdas efter dessa vatten. Det gläder oss att efter flere årg frånvaro kännas igen af en ännu rask wych liflig 92-årig mormor, som med en välvil jans tår i ögat känner sig så obeskr fliger fägnad af att vara ihågkommen af så för näma herrar. Medan hennes son, b.usbonder i gården, gör sig redo att vidare fortskaffs oss, kokar gumman vår gädda; och vid bordet förvånas vi öfver hvaranåras strykande aptit Snart äro vi åter i ordning att fortsätta resan taga derför afsked åf den hederlige riksdags mannen, som to bort bränvinet från bön derna, samt den välvilliga gamla och stigs åter ombord, Vår nye roddare är en frisk och stark karl oaktadt ban — så otroligt det än låter — sällan äter. Hans egen mör, den gamla gum: man tm Kvilken vi nyss talat, bestyrkte med bekr mrad min sonens försäkran, att han kunde ar) eta flera dagar, utan attäta. Han kunde ieke påminna sig. ha någonsin varit hungrig och försäkrade, att. i .de.allra flesta fallodi i han förtärde någon föda, skedde sådant blot för att göra den gamla modren till viljes Detta är i mina ögon så, mycket märkvärdi gare, som helsingen i alla tider och hvart ba kommit väckt uppmärksamhet för sin oöfver träffliga aptit. Efter ytterligare några timmars rodd mel lan otaliga uddar:och holmar äro vi framm vid Ölsunds bro. Här sammantränga sig d förat så vidlyftiga vattnen till en mycke bred, sakta framflytande å, som på båda si