Dagens Nyheter – 30 december 1869, sida 1

har i träffande ordalag angifvit, hvarom frågan är i denna strid och hvarifrån den 1eder sitt ursprung. SCMan kan icke bära en sedel till valurnanX, yttrar V. Rydberg i företalet till Der siste Athenaren, icke tala eller skrifva om en allmän fråga, utan att medvetet eller omedvetet kämpa för den ena eller den andra af de verldsåskådningar, i hvilka den civiliserade verlden är delad, och hvilken strid utgör den verldshistoriska processen. Finnas ej tvenne grundtyper, till hvilka alla menskliga varelser kunna hänföras en orientalisk och en vesterländsk? Individerna af den orientaliska typen känna sig naturligt dragna till det reaktionära lägret, den tillbakaskådande verldsåsigten, hvars paradis (de tro) blomstrade vid menniskoslägtets vagga, de af den helleniskt-vesterländska typen välja ovilkorligt den framåtskridande verldsåsigten, hvars paradis är ett tillkommande Guds rike, för hvilket civilisationen skall rödja rent. Grunddraget i den orientaliska typen är den fromma undergifvenheten under de yttre makterna. Stöpta i samma form, vandra slägtena i en ändlös rad mot grafven och hafva uppfyllt sin bestämmelse, fullgjort lagen, när de under rans smorda, Den helleniskt-yvesterländska andan har deremot upptäckt, att de yttre makter, som i statens, kyrkans, vetenskapens, konstens gestalter träda menniskan till möte, äro formade efter de oklara, men klarnande mönsterbilder, som äro nedlagda i subjektet sjelft och utgöra dess ider, att således dessa yttre makter äro behäftade med ofullkomlighet, hemfallna under subjektets dom och ämne för dess omgestaltningsförmåga. Denna verldsåskådning är således utvecklingens. Vi lefva, andas och hafva vår varelse i striden mellan dessa motsatta riktningar. CMen orientaler födas icke blott vid Gonges, utan äfven vid Seine och Mälaren. Derför — när vi lyssna till skildringen af denna väldiga kamp mellan medeltid och framtid, som i våra dagar fängslar Europas uppmärksamhet — må då hvar och en, äfven i vårt land, eftersinna i hvad mening han kan säga till sig sjelf: det är om dig denna saga förtäljes. Nutidens betraktare, som hoppas och väntar på framtiden, finner huru dessa samma orientaler, de må dölja sig under prestigen af en pastoral-doktorshatt, en biskopseller påfve-mössa eller en helt vanlig nattmösså, söka hvar för sig eller i samslutra flockar att mota Monniskokulturens ström. Han kan likna dem vid barn som vid bäckens strand försöka att hålla vattnet tillbaka med sina händer; och de fröjda sig måhända likt dessa, när de. kastat några stänkdroppar tillbaka, utan or akta på huru dock hela vattenmassan långsamt rör sig framåt och oemotståndligt skrider mot sitt mål. Det är glädjande att den fria religiösa forskningen inom vårt land åtminstone räknar ep och annan målsman; det är blott alltför önskligt, men ännu ej ernådt, att någon eller några män gatte sig i spetsen för bildandet af en fri protestantisk kongregation, som snart skulle såsom medlemmar räkna en stor del af landets intelligenta befolkning, hvilken deruti skulle inna en sammanhållen motvigt mot vår statskyrkas stela tryck, hvilket ej vill reta utaf att i vår Faders hus äro många 0ningar, CI