Dagens Nyheter – 28 december 1869, sida 1

GET RR SC RER BRT RR RR RET REP AE an grad afskild från sitt folk, att till och med hang dygder som enskild man kunna lända hans undersåter till skada. För att få sina barn gifta, kan han uppväcka ett krig i hela Europa. Men kriget, hvad bryr han sig väl om det? Det är icke hans blod, icke hans penningar, som det gäller. Af äregirighet, passion, nyck eller dumhet slösar han bort armåer och milliarder. En sådan man, som står utanför menskligheten, måste vara ett snille för att ej blifva en fåne, en engel för att ej blifva ett missfoster. Han kan drifva lasten ända till brott och svagheten ända till vanvett. En sådan suverän var Ludvig XV, Carl VI, Caligula, Tiberius. Sådan är den herrskare, monarkisterna framför allt vilja hafva. Det finns en annan suverän, en suverän som ej dör, som har lidit och lider; som känner det onda och vill bota det, som ej redan i vaggan var fullvuxen, som dag ut och dag in arbetar med sina armar och sitt hufvud och som oupphörligt går framåt. Det finns en suverän, som allt sedan han börjat existera, endast haft en önskan, ett mål: allas väl; en suverän, för hvilken det ej är möjligt att vara egoist, som, för att ej hafva ett intresse stridande mot alla andras, sträfvar till detta mål just derför att det är allas — de godas och de storas, martyrernas och snillenas, arbetarens, som gör en sak brukbar, och konstnärens, som gör den prydlig, soldatens, som dör för sitt fosterland, och Guds sons, som lät sig födas i krubban af ett stall... Denne suverän är folket. Det är vår suverän, det är framtidens.