Dagens Nyheter – 24 december 1869, sida 2

Eben fattiges Julafton. En: stackarg trettonårig pilt Tog: afsked äf sin mor och sade mildt: bål Min mor, du får ej. dö — jag kommer snart sotillbaka, Jag springer blott till rike. mannens -hus, Att bedja om en enda liten .kaka Och så en slant att köpa oss ett ljus. Han hörde icke modrens svar — I ögonblicket han försvunnen var — Då, på sin stråbädd, hon med Inratote staka angade: Mitt stackars barn — då är din moderidöd — Den kakan, som i går du till. mig-Hade; Var nog den sista — lång blir ej min nöd. Och blek af köld och blek at SÖrE i Sprang pilten till den rike. mannens borg, Der lyste månget ljus i många granna kronor ; Och då han julegranens pråkt nu såg Och hörde barnens yra glädjetoner, Han tyckte redan deri räddning låg. Här får-jag hjelp. — han tänkte dås Smög darrande för trappan. upp på tå. Nu är det juligen, han hörde bärnen sjunga, Men i hans öga smög sig tyst en tår, Han rörde också nu sin barnatunga, Han läste öfver bettlarns fader vår... Han tar i strängen, klockan rörs. Hvem der? — -ettbarny från motsatt sida hörs; Men innan tiggarn Hinner svaräj står en; vengel Framför hans blick, en sju ärsrficka ser Denbleka knoppen på en bruten-stängel Och straxt. förstår att han om bistånd ber. Hon springer, låter dörren stå, Till fadren in och. beder. barnsligt så: Ack, pappa, låt ett nödens barn, som står derute, Få komma in och vara här i qväll! Af Alberts rockar en låg: nyss härutö, Gif honom den öch sen .s . är du så snäll! Och -bedjerskan såg på sin far, Med blicken lika oskuldsfull och klat Som aftonstjernan på den mörkblå Himlapellen, Men fådren, vid sitt spelbord; svarte torrt: Mitt barn, han får ej vara här tillqvällen; Gå och stäng dörrn och visa honor bört! Men då kom Albert, brodren; in: ACK) lilla pappa, goda pappa min, Hjelp liten fattig gosse och Hans sjuka mamma, Söm på julafton inte Ka ett ljus, Ej mat och ingaslantar — hörs hån stamma — OckK bor härbortå i ett torparhus. Hansfar och dennes vis-a-vis; En gråhårsman, de spelte skänkte i Af bästa vin är der nyss fyllda silfverkånnan, Men innan liter Albert talat slut Stod fadren upp, ett moln flög öfver pannan, Han gaf ett ljus och körde tiggarnut. äatbpledmmmt AN RNA TRE